Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Landthushållningens utveckling till den nyaste tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
handeln och gjorde det möjligt för det tredje
ståndet att så väl köpa som arrendera jord,
med klostrens medel grundades skolor, vetandets
och literaturens skatter spriddes, hvartill den
nyuppfunna boktryckarkonsten i främsta rummet
bidrog. Böcker öfver jordbruk skrefvos, trycktes,
spriddes och lästes, och bondens fjettrar lossades
efter hand. Denna fredliga utveckling afbröts dock
våldsamt af det tretioåriga kriget, som sköflade
fälten och förstörde byarna, hvilka delvis öfvergåfvos
af sina egare, när de ej längre förmådde betala de
skatter, som tryckte dem.
Uppkomsten af en mängd små suveräna stater och
det slöseri, som efter franska hofvets mönster
utvecklades af deras herskare, äfvensom öfvergången
till stående härar gjorde dock snart en mera ordnad
finansförvaltning nödvändig, och vid universiteten
upprättades nu för detta ändamål lärostolar i
kameralvetenskap. Från dessa förskrifver sig den fria
forskningen inom detta område. Man frigör sig från de
romerska skriftställarnas föreskrifter och bekämpar
adelns privilegier, lifegenskapen, betesrättigheten,
dagsverksskyldig-heten, tionden och flera dylika band.
Thomasius och den af Joseph II med namnet Kleefeld
adlade Schubart började denna strid, som under
svårare tider afslutades af von Stein och A. Thaer
med den snillrika lagstiftning för jordbesittningen,
som mäktigt bidrog till Tysklands pånyttfödelse och
dess befrielse från Napoleons ok. Joseph II och
Maria Theresia, Friedrich den store och andra furstar
befrämjade jordbrukets befrielse och arbetade jemte
flera vetenskapsmän så länge derpå, att slutligen
ett fritt bondestånd uppkom i Tyskland.
Schubart införde foderodlingen och stallfodringen,
hvarigenom det blef möjligt att undvara
betesrätten. Anda hittills hade man på kontinenten
endast odlat säd och för erhållande af det nödiga
foderförrådet varit hänvisad till ängar och beten. All
boskap lifnärde sig om sommarn endast på beter vare
sig skogs-, ängs- eller naturligt bete eller ock af
ett magert bete på åkern.
På åkerfälten begagnades treskiftesbruket, bestående
af 1) trädan, som mer eller mindre omsorgsfullt
bearbetades och gödslades, utan att besås med någon
trädesväxt, och som emellan de olika körningarna
frambragte en naturlig vegetation af ogräs, hvilken
afbetades af boskapen; 2) höstsädsfältet, om hösten
besådt med råg och hvete och hvars stubb användes
till bete; 3) vårsädsfältet, som bar korn
och hafre. Detta brukningssätt följes ännu i många
länder, om det äfven nu mera ofta inträffar, att
på trädan odlas raps, ärter, rotfrukter, klöfver
m. m. Det var Schubart, som yrkade, att klöfver
och rotfrukter skulle få en plats sig anvisad i
växtföljden, att trädan skulle inskränkas, en ordnad
foderodling införas och betet, med undantag för fåren,
alldeles upphöra, och det är dessa förändringar,
som omgestaltat kontinentens åkerbruk.
I Holstein och Danmark har man infört det så kallade
koppelbruket. Under detta system finnas visserligen ängar,
som lemna hö för vinterbehofvet, men hela den öfriga
jorden bär under några år sädesgrödor för att derpå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
