Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Landthushållningens utveckling till den nyaste tiden - Åkerjordens uppkomst och sammansättning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Femtio år äro ej förflutna, sedan Sverige kunde
kallas ett sädesimporterande land. Nu har utförseln
af säd stigit till ett värde af 40 millioner rdr. För
ett tiotal af år sedan egde ingen nämnvärd utförsel
af kreatur rum. År 1872 utfördes 3 200 hästar, 17 000
nötkreatur, 17 800 får och 24 500 svin. Det är knappast
ett halft årtionde, sedan smörexport i större skala
började. Ända till 1869 var införseln af denna vara
större än utförseln. Ar 1872 öfversteg värdet af det
smör, som utfördes, importen deraf med 2 millioner
rdr. Dessa siffror säga mera än ord, att vårt lands
modernäring är stadd i en kraftig utveckling, och
dock finnas inom hennes område ännu så ofantligt
stora utvägar till afkastningens höjande obegagnade,
att våra efterkommande ej skola vara i saknad af
tacksamma fält att bearbeta, till lika mycken fromma
för det enskilda som det allmänna välståndet.
Efter dessa betraktelser bjuda vi nu läsaren
handen for att ledsaga honom genom några af
landthushållningens områden och visa honom, huru
hennes förnämsta råämnen frambringas och förädlas.
Åkerjorden.
Åkerjordens uppkomst och sammansättning. Om man
glödgar vanlig åkerjord, förbrännes dervid en
ringa del, men den ojemförligt största delen
stannar qvar. Hvad som förbrändes, var de ämnen
af organiskt ursprung, växt- och djurlemningar,
som åkerjorden innehöll, medan det, som blef öfver,
utgjorde åkerjordens mineraliska beståndsdelar. Dessa
senare hafva uppstått genom bergarternas förvittring
och mekaniska söndergrusning. Solstrålarna uppvärma
stenarna, hvilkas olika beståndsdelar då utvidgas i
olika grad, så att sprickor dervid uppstå, i hvilka
vattnet vid inträffande nederbörd intränger. Då detta
under vintern fryser till is, antager det större
volym och vidgar sprickan, upplöser vissa af stenens
beståndsdelar och tränger in uti honom. Mossor och
lafvar fästa sig i springorna, erhålla näring ur
stenen och luften, och då de förmultna, lemna de
mylla, som i sin ordning tjenar till föda åt högre
organiserade växter, hvilkas frön af vind och fåglar
forts till de nya jordlagren. Dessa växters rötter
intränga i springorna, utvidga dem och leda vatten och
luft ned i djupet. Luftens syre och kolsyra upplösa
stenen, som i längden ej kan motstå de förenade
kemiska och mekaniska krafter, för hvilkas verkan han
utsattes. Smärre och större stycken lossna och rycka
andra med sig, stormar och laviner samt glaciererna
under sitt oemotståndliga framträngande söndergrusa
i ännu högre grad den fasta berghällen. De på detta
sätt lösgjorda blocken rulla ned i dalarna samt
blifva här af vattnet bortförda, afrundade, slipade,
upplösta och söndermalda för att annorstädes aflagras
som slam och grus. Så uppkommo och uppkomma ännu i
dag jordarter af två skilda slag. Det första är ett
förvittringsalster af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
