Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åkerjordens uppkomst och sammansättning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det underliggande berget och kallas lager- eller
förvittringsjord. Hon är vanligen gröfre, stenig
och af en likartad mineralisk sammansättning samt
skiljes lätt från nedan anförda slag af jordmåner
derigenom, att de stenar och det grus, som förekomma
i lagerjorden, äro skarpkantiga. Det andra slaget är
de uppslammade jordarterna, bestående af slambara
fina jordpartiklar samt afrundade stenar och
mineralfragment. Denna jordart är vanligen mycket
bördig; endast vissa sandjordsarter göra derifrån
ett undantag. I Sverige är dock en stor del af
landets bördigaste jord ett alster af glacierernas
söndergrusande verkan och kallas af geologerna
krosstenslera. De hårdt refflade och afslipade stenar,
som påträffas i denna jordart, bära de otvetydigaste
spår af att under ett starkt tryck, glacierens tjocka
islager, ha gnidits mot den underliggande berghällen,
och motsvarande refflor träffas på otaliga fasta berg
i vårt land.
Lavan från de eldsprutande bergen stelnar efter hand
och öfvergår då likaledes till förvittring. Mossor och
lafvar öfverdraga henne småningom med ett växttäcke
och bilda efter hand det lager af mylla, som är
vilkoret för högre växters fortkomst. Uppskjuter
i dag i följd af ett utbrott en naken bergkägla,
t. ex. ett Stromboli, från hafsbottnen, är hon redan
efter några år öfverdragen med en grön gräsmatta och
bär inom kort skog på sin hjessa. Der korallernas
verksamhet frambringar en atoll, det vill säga en
ringformig vall, som höjer sig öfver vattenspegeln,
bildas snart på liknande sätt ett lager af växtmylla,
hvarutur slutligen den ståtliga kokoslunden reser
sina kronor mot skyn.
Sålunda är jorden ursprungligen blott spillror
eller smulor af förvittrade och söndergrusade berg,
som efter hand blifvit betäckta och blandade med
växt-och djurlemningar. Åkerjorden är redan ett
förvandlingsalster, en till växtort beredd jordmån,
som genom menniskans åtgöranden ej mindre än genom
naturkrafterna blifvit gjord tjenlig dertill. Lemna
vi å sido de metaller, som ej utgöra några
växtnäringsämnen, blir det ett ringa antal kemiska
grundämnen, som ingår i jordens mineralbeståndsdelar
och återfinnes i växters och djurs^ organ. Den största
mängden eller sjelfva jordmassan utgöres af kiselsyra
och lerjord med de vigtiga tillsatserna af kali,
natron, kalk, magnesia, fosforsyra, svafvelsyra,
jern- och manganföreningar, klor, salpetersyra och
ammoniak, hvilka ämnen, om de också ej förekomma i
samma mängd och fullständigt i alla jordarter, dock
alla höra till vilkoren för en jords bördighet.
Siktar och slammar man åkerjorden för att undersöka
henne, sönderfaller hon i finjorden eller det,
som afslammas, och skelettet, det som i form af mer
eller mindre grof sand och grus återstår. Skelettet
indelar man derefter i gröfre grus, medelgroft
grus, fint grus och strösand; finjorden delas i fin
sand med inblandningar och lerartad finjord. Det
är den sistnämda, som innehåller den egentliga
växtnäringen och gör växtlifvet möjligt. De
andra beståndsdelarna göra jorden mer eller mindre
lucker, äro utspädningsmedel, som bereda det nödiga
lufttillträdet och sålunda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
