Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jordarterna - Åkerjordens bearbetning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Motsatta egenskaper utmärka de sämsta jordarterna.
Emellan båda klasserna förekomma otaliga blandningar.
Boniteringen eller jordmånens klassifikation har till
uppgift att i hvarje förekommande fall angifva en
jordarts sammansättning och beskaffenhet samt på
grund deraf bestämma hennes värde.
Efter hvarje skörd ha vilkoren för växternas
utveckling undergått vissa förändringar och
åkerjorden förlorat de mineralämnen, som återfinnas
i hela skörden. Efter sädesskördarna är åkerjorden
vanligen besvärad af ogräs och i ett sämre bruknings
tills tand.
Åkerjordens bearbetning afser att efter hvarje
gröda bringa jorden i tjenligt skick för ny sådd,
att bibehålla henne ren och lucker samt höja hennes
afkastning. Hon kan äfven afse att förbättra en jord,
som ej förut uppnått någon högre kultur eller måhända
ej ens blifvit odlad. Man kan sålunda skilja mellan
bibehållande af en vunnen kultur, dess höjande på
redan odlad jord och slutligen nyodling på icke
uppbruten mark.
Skall skogsjord uppodlas, det vill säga beredas till
att bära andra växter än träd, måste i första rummet
skogen borttagas. Hastigast sker detta, då frågan
ej är om dess tillgodogörande, genom att afbränna
honom, hvarefter askan, så snart hon blifvit afkyld,
sprides och nedbrukas och fältet besås. Alla rotskott
från stubbar och rötter borttagas omsorgsfullt, och
först då stubbarna derefter ruttnat och borttagits,
kan jorden betraktas som fullt odlad. Emellertid
kräfver skogens tillgodogörande nu mera helt andra
förfaringssätt. Endast med stubbarna förfares ofta
på anförda sätt.
För att en bättre kultur snart skall kunna införas,
måste alla träd fullständigt uppbrytas. Efter
detta arbete följer fältets afjemnande med
tillhjelp af spadar, skottkärror, mullskopor och
stjelpkärror, hvarefter det grundligt bearbetas med
plog, vält och harf eller ock genom en fullständig
djupare bearbetning, rajolering eller djuphackning,
rensas från rötter och stenar m. m. Der sådant är af
behofvet påkalladt, afdikas fältet och verkställas
sådana jordblandningar som kalkning, mergling o. d.
Den på detta sätt uppodlade jorden användes bäst
under loppet af några år till odling af rotfrukter,
i första rummet potatis, som tillåta ogräsets
bortrensande, eller ock besås hon med sådana växter,
som fördraga rå jord och väl beskugga henne, såsom
bohvete eller hafre. Är afsigten, att det odlade
fältet skall förvandlas till bevattnad äng, anläggas
de dertill nödiga kanalerna och rännorna; i första
sädesgrödan utsås i sådant fall tjenliga gräsfrön
för den blifvande ängen.
På stenbunden mark måste stenarna uppbrytas, hopläggas
och bortskaffas. Grus och sandjord uppodlar man ofta
medelst djupgräfning för att på detta sätt fördjupa
matjorden och förbättra alfven.
För detta ändamål indelas hela fältet i lika breda sängar
af cirka 1 1/2 till 3 fots bredd, hvarefter man från den
första sängen uppgräfver och uppkastar jorden till det
djup, hvartill man vill verkställa rajoleringen. I denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
