Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jordarterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
benpreparat, superfosfat, guano o. d.,
tillföras jorden, om hennes bördighet skall
kunna bibehållas. Jernföreningarna, som
äfven äro förvittringsalster, gifva jorden den
röda eller rödbruna färgen i samma mån ljusare,
som jernet åtföljes af mangan. I större mängd
och i synnerhet vid väta verka de skadligt på
växtligheten, men måste i öfrigt räknas till de
verkliga växtnäringsämnena och bidraga äfven till
att höja jordens absorptionsförmåga. Utom på
fosforsyra utarmas jorden lättast på kali, hvars
närvaro i jorden hufvudsakligen härleder sig från
förvittringen af fältspathaltiga bergarter. Då kaliet
mycket förbrukas af industrin, är det egentligen
endast sådana kaliföreningar, hvilka ej inom henne äro
användbara, som kunna med god hushållning användas
vid åkerbruket. Särdeles vigtigt i detta hänseende
ha på senaste tiden de vid Stassfurt tillgodogjorda
afrymningssalterna blifvit. Svaflet förekommer i
jorden i form af svafvelsyreföreningar, hvaribland
den svafvelsyrade kalken, gipsen, utgör ett allmänt
kändt gödningsämne.
I afseende på åkerjordens lagerföljd skiljer
man mellan matjord och alf. Matjorden är det öfre
myllblandade lagret, så långt som bearbetningen
och atmosferiliernas inflytande sträcka sig. Hvad
som ligger der under ända ned till det bottenberg,
hvarpå åkerjorden hvilar, kallas alf. Stundom ligger
berget på ett mycket ringa djup, men stundom händer
äfven, att jorden har ett djup af flera hundra alnar;
i sådant fall består hon dock sällan af ett likartadt
lager allt igenom, utan af olika lager.
Så finner man t. ex. under åkerjorden på norra
Tysklands slättland sand, grus, uppsvämmad lera,
torf, styf lerjord, lermylla, lermergel, ängskalk,
fos-forhaltig jernsand, finare sand, lera och brunkol,
bildningar, af hvilka några äro för växterna nästan
utan allt värde, andra deremot mycket värderika. Då
landtmannen talar om jordmånens beskaffenhet, gäller
detta vanligen blott, hvad som ej ligger djupare än
tre fot; sällan bearbetar han henne till större djup
än 1 1/2 fot, i regeln ej öfver en fot.
Största värdet har för honom en alf liknande matjorden
eller som har sådana egenskaper, att matjorden kan
genom honom förbättras, t. ex. leralf under sand
och mylljord eller sandartad alf under lera. Alfven
undersökes med tillhjelp af en jordborr, hvarmed man
kan upptaga honom från djupet för att undersöka honom.
Mycket bördig jord har vanligen följande
egenskaper. Hennes beskaffenhet är god, huru
djupt växternas rötter än nedtränga; hon är rik på
växtnäringsämnen och af god fysikalisk beskaffenhet,
städse lätt att bearbeta, lucker och fin; riktig
proportion eger rum emellan finjord och skelett;
absorp-tionen af gasarter, fuktighet och upplösta
näringsämnen är alltid god; hon lider ej i högre
grad hvarken af torka eller väta, är försedd med ett
sådant förråd af växtnäringsämnen, att intet af dem
saknas och intet förekommer i allt för stor mängd,
och gifver goda skördar af alla slags grödor; ingen
viss kulturmetod är för henne nödvändig lika litet
som någon jordförbättring.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
