Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åkerjordens bearbetning - Dräneringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
följer ytterligare en plog, som upptager den i
plogbottnen varande jorden, eller ock utställes i
plogfåran ett tillräckligt antal arbetare, som med
spadar omgräfva hennes botten, så att på sådant
sätt en djup bearbetning sker.
I trädgårdar uppkastas jorden stundom i höga strängar för
att luckras af vinterkylan och utbredes derpå å nyo om våren.
Afdikningen hör till de vigtigaste förbättringarna
samt är ett vilkor för djupkulturens framgång och
fullgoda resultat af odlingarna. Äfven på odlad
jord användes hon, der behofvet sådant påkallar,
och utföres nu mera nästan alltid medelst täckta
diken, dränering, i stället för den fordom använda
öppna afdikningen.
Dräneringen. Endast der nödigt fall saknas
eller jordmånen af naturen är så torr, att intet
stillastående vatten förekommer i alfven, bör ingen
dränering ifrågakomma; på all annan mark deremot
utgör hon första vilkoret för ett bättre jordbruk.
Vattnet söker öfver allt nedtränga till de lägsta
ställena och stannar blott der qvar i jorden, hvarest
dess aflopp möter hinder. Afdikningens uppgift
är att längs fallet åstadkomma ett fritt aflopp
för vattnet och sålunda undanrödja allt, som kan
hindra detta. Marker finnas, der ett enda aflopp är
tillfyllestgörande, men vanligen äro flera dertill
behöfliga, och ett afdikningssystem uppkommer. Det
täckdike, som anlägges på fältets lägsta del och
samlar vattnet från smådikena, kallas hufvuddiket,
medan de förra, som vanligen läggas längs fältets
sluttning, kallas sugdiken. Det stora öppna dike,
hvari hufvuddiket utmynnar, kallas afloppsdiket.
En fullständig dränering utgöres af ett helt system
af sugdiken, lagda på ett bestämdt afstånd ifrån
och parallelt med hvarandra och alla utmynnande i
hufvuddiket, hvars utlopp åter är i afloppsdiket
eller möjligen äfven något naturligt aflopp, såsom
i en å, dam, ravin eller sjö. Första arbetet vid ett
dräneringsföretag är att upprätta en afvägningskarta
öfver fältet och sammanbinda alla de punkter, som på
afvägningsnätet visa sig ligga vid samma höjd. Man
lägger sedan på kartan sugdikena längs fallet eller,
hvilket blir det samma, vinkelrätt mot de kroklinier,
som på kartan sammanbinda likartade höjdpunkter,
medan hufvuddiket utlägges på fältets lägsta del,
hvarvid måste tillses, att det så anbringas, att
det erhåller nödigt fall. Från kartan utstakas sedan
dikena på fältet, hvarefter gräfningen börjar längst
ned, alltid fortgående mot fallet, så att vattnet
städse har aflopp och ej kan störa arbetet. Vid
nedläggningen af täckdikesrören förfares dock på
motsatt sätt. Man börjar der läggningen på öfversta
delen af fältet och fortsätter henne nedåt fallet,
hvarefter den uppgräfda jorden nedkastas i dikena.
Afloppet i täckdikena beredes sålunda, att man
i dikenas botten läggerklappersten, risbundtar,
stenskifvor, mot hvarandra stälda tegel o. d., i
hvilkas, mellanrum vattnet bortrinner. Dylika diken
ha varit kända redan af de gamla folken, men fader
till den nya dräneringen i system och med tegelrött
är Smith of Deanstone, som redan 1825 började dermed,
hvarefter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
