Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Växternas indelning i grupper - Växtföljden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Halmsäden kallar landtbrukaren de sädesväxter, som
tillhöra gräsens naturliga familj och äfven kallas
sädesarter eller cerealier. Jemte dem förekomma
baljväxter, ärter, lins, vicker m. fl. Hackrensade
växter kallas slutligen de, som, odlade i rader,
tillåta, att jorden flitigt rensas och skötes mellan
raderna; dock inskränkes ofta denna benämning till
rotfrukterna.
Bladväxter kallas åter alla de mera bredbladiga
växter, som genom sitt stora bladsystem fullständigt
beskugga åkern och odlas för bladens skull; till
denna grupp höra de flesta foderväxter. Till skilnad
från dem kallas de hackrensade frukter, som odlas
för sina rötters skull, rotfrukter. Af samma orsak
kallas sädesväxterna stundom kärnsäden.
Med handelsväxter förstår man sådana, som till
största delen försäljas och endast till obetydlig
del användas för den egna hushållningen. De delas
i underafdelningarna oljväxter, färg-, spånads-
och narkotiska växter m. fl.
Växtföljden. Landtbrukaren vexlar gerna med olika
säden på åkrarna, emedan han vet, att de ej alla
i lika hög grad taga jorden och gödningsämnena i
anspråk, att några ha djupgående, andra mera åt
sidorna gående rötter, att några lemna mera, andra
mindre återstoder qvar i jorden, att de mer eller
mindre tillåta ogräsets uppkomst och bortrensande
samt att de slutligen kunna sås på olika tider. Genom
en tjenlig växtföljd söker han derför åstadkomma:
jordens bästa tillgodogörande, den lämpligaste
arbetsfördelningen under hela året, brukningens
underlättande, besparing af arbete och kapital,
hela skördens mindre beroende af väderleken, som,
vexlande för olika år, befrämjar än det ena, än det
andra slaget af växter.
Om äfven vetenskapen och konsten kunde göra
växtföljden obehöflig, skulle dock jordbrukaren ej
vilja undvara de fördelar, hon bereder, emedan han ej
skulle vilja sätta hela sin inkomst på ett växtslag,
ej heller den ena tiden vara öfverhopad med arbete,
den andra åter syslolös och ofta nog efter skörden
ej ha tid att omsorgsfullt bereda sina fält till ny
sådd. Der vintern kommer tidigt, måste växtföljden
ordnas med mera omsorg, än .der kölden först sent
infinner sig och det milda vädret ofta tillåter att
äfven under vintermånaderna bearbeta jorden. Lika så
är växtföljden der, hvarest fälten om våren hastigt
upptorka och uppvärmas, af mycket mindre vigt än på
de trakter, der vårbruket kommer sent och valet af
odlade växter är mera inskränkt.
De växter, som trifvas i färsk gödning, äro
framför alla andra rotfrukterna, foderväxterna
och rapsarterna. De odlas derför i första skiftet,
och alla sädesarterna hellre i det andra och tredje,
emedan allt för stark gödning är for dem skadlig. Som
säden vid mognadstiden förlorar större delen af sina
blad, tränga sol och vind snart in till jordytan,
i följd hvaraf denna lättare tillhårdnar och beklädes
med ogräs. Man låter derför gerna sädesslagen omvexla
med klöfver och hackrensade växter och sår höstsäden
efter träda samt efter sådana förfrukter, som tillåta
jordens ordentliga beredning. Hvartannat år foder,
hvartannat år säd, är det intensiva vexelbrukets
regel, och böra två likartade växter ej följa efter
hvarandra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
