Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Växtföljden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Att ställa så till, att hvarje växt finner jorden
i för honom tjenlig beskaffenhet och lemnar
henne i bästa skick för efterföljande gröda, är
hufvudregeln för växelbruket. Förr skilde man
växterna i riktande, skonande, sugande och starkt
sugande. Nu mera vet man dock, att alla de odlade
växterna taga en viss mängd näringsämnen ur jorden,
att inga växter finnas, som till åkerjorden gifva
mera, än de taga ifrån henne, och att följaktligen
inga riktande växter finnas. Deremot kan en gröda
lemna jorden i ett luckrare skick efter sig än
en annan, så att skilnaden mera beror på jordens
fysikaliska beskaffenhet än af hennes större eller
mindre rikedom på näringsämnen. Man talade äfven förr
om de vigtigaste grödorna och om de mindre vigtiga och
förstod med de förra framför allt sädesskördarna, enär
deras skörd i kärna, äfven der afsättningsförhållandena
ej voro de bästa, dock alltid kunde omedelbart försäljas.
För närvarande hafva alla odlade växter värde, och man
inser, att det är alldeles likgiltigt, om en skörd
omedelbart försäljes eller genom utfodring,
bränvinsbränning, oljslageri, stärkelsefabrikation o. d.
på stället tillgodogöres. Dessutom odlas nu till
försäljning mången handeisväxt, såsom raps, sockerbetor
o. d., som ej är af mindre värde än säden, om han också
ej till ladugårdarna lemnar så värderikt affall,
som sädesodlingen ger i halm och agnar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
