Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oljväxterna - Spånadsväxter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Andra oljväxter odlas äfven, såsom dodran
(camelina), hvilken älskar ett dimmigt klimat, växer
fort, tål frost och mognar på 102 till 140 dagar. Hon
trifves på väl gödslade fält, nästan på hvad jordmån
som helst, och kan sås senast af alla oljväxter;
skörden uppgår till 12 centner kärna. Solrosen
(helianthus) odlas, särdeles i Ryssland, på nästan
allt slags jord, bäst dock på den rätt bördiga,
och ger utom fröna i bladen ett godt foder och i
stjelken bränsle; mognar på 160 till 190 dagar och
behöfver derför varmare klimat. Solrosen tål hvilka
gödningsämnen som helst, sås i rader och är lätt att
sköta. Skörden försvåras af ojemn mognad och måste,
för att ej förderfvas af fåglar, verkställas före
full mognad. Afkastningen uppgår till 14 centner af
skalade frön, 6 till 10 centner blad och sidoskott
och 40 till 50 centner stjelkar.
De som spånadsväxter odlade linet och hampan lemna
äfven i sina frön en mycket värderad olja. Af linet
(linum usitatissimum) odlas två slag: vanligt lin,
med slutna frökapslar och ringa afkastning i frö,
men rikt på bast, och springlin, hvars frökapslar
af sig sjelfva uppspringa oöh som lemnar en skörd af
fint, mjukt bast. Linet mognar på 70 till 98 dagar,
älskar fuktig värme med omvexlande solsken och
nederbörd, trifves väl vid hafskusterna, på lågland
och äfven i bergstrakter eller i allmänhet der,
hvarest vatten finnes i närheten, nederbörden är god
och daggen ymnig. Det bästa linfröet fås från de ryska
östersjöprovinserna (Riga pykfrö). Linet odlas högt
mot norden och ända till 6 000 fot öfver hafvet. De
länder, der det mest odlas, äro Belgien, Irland,
Frankrike, norra Tyskland, Ryssland och Sverige;
på senare tiden har äfven lin- och hampodlingen
på Nya Zeeland blifvit af stor betydelse. Linet
fordrar gammal kraft i jorden och rik tillgång på
alkalier och fosfat. Jorden bör för linet vara djupt
och väl brukad samt fri från ogräs. Hvarken lera
eller kalkjord passar for linet, som bäst går till
på en mullrik varm sandmylla. Vanligen sås linet som
andra grödan efter starkare gödning, hvartill man kan
använda guano, benmjöl, aska och kalisalter samt väl
brunnen ladugårdsgödsel, de båda sistnämda dock om
hösten. Sådden sker, så snart nattfrosterna om våren
äro förbi; fröna sås tjockt, om fina tågor och ymnig
fröskörd afses, hvarefter flitig handrensning ej får
saknas. Jordloppor, ollonborrslarver och insekter af
andra slag motverka en rik skörd. Då linet odlas både
för fröna och tågorna, skördas det, när frökapslarna
blifvit bruna. Plantorna uppryckas för hand, ordnas
efter stjelkarnas finhet och längd och uppställas
i knippen till torkning under en tid af 14 dagar,
hvarefter fröna aftröskas eller afrepas för hand och
särskildt torkas. Stjelkarna blifva sedermera antingen
på marken eller i vatten underkastade rötning. En god
linodling förutsätter linberedningsanstalter, till
hvilka jordbrukaren kan sälja de oberedda stjelkarna,
hvilkas behandling ej är hans sak. Vi skola på annat
ställe redogöra för linneindustrin.
Hampa (cannabis). Blott en art odlas, ehuru i flera
afarter, företrädesvis för starkare fabrikat, såsom
segelduk, tågvirke o. s. v. Hampan är starkare än linet,
men lemnar ingalunda så fina tågor. Inga alster af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
