- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / Tredje bandet. Tillgodogörandet af råämnena från jordens inre, från jordens yta och från vattnet /
338

(1873-1875) Author: Friedrich Georg Wieck, Otto Wilhelm Ålund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Humlen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

välsmakande, hållbart och sundt. Böhmen har haft
namn för sig att frambringa den bästa humlen, dock
har denna växt äfven med mer eller mindre framgång
odlats i andra länder. Och lycka vill det äfven
till vid humleodlingen, ty medan hon i flera år kan
lemna ofantligt hög afkastning, betala under andra
år skördarna ej ens arbetskostnaden. Utom Böhmen äro
Schwetzingen i Baden och Spalt i Baiern mest berömda
för sina humleodlingar.

Under goda år förbrukas ej all humle. England och
Amerika lemna stora skördar af humle, men ej af bästa
slag; Tyskland frambringar 220 000 och förbrukar 190 000
centner. Humlen växer vild äfven i Sverige. Man odlar
flera varieteter, som dock kunna hänföras till två
grupper, tidig och sen humle, af hvilka den förstnämda
lemnar mycket rika skördar, men oftare misslyckas
än de sena slagen. Lermylla, mild, varm och djup,
med sluttning mot söder och i skyddadt läge, är för
humlen tjenligast, men äfven på sandjord kunna goda
skördar fås. I dalar, på ställen, som hemsökas af
dimma, i närheten af kärr och stillastående vatten
lyckas humlen ej, utan angripes der lätt af mjöldagg.
Underbar är verkligen humlens drifkraft, ty ur små
och svaga rötter uppdrifver han på kortare tid än
någon annan växt de flesta och längsta rankorna.
Liksom hampan, har humlen han- och honstånd; af de
förra planteras blott ett stånd på hundra honplantor.
Förökningen af humlen sker med rötter, som kallas
humlegösar, hvilka om våren utplanteras på rajolerad
jord; de ha tjockleken af ett finger och en längd af
3 till 4 tum.

Väl anlagda humlegårdar kunna stå i 15–20 år
utan att omplanteras, och man har äfven flera
hundraåriga. Första året handhackas humlegården
i juni eller juli månad; rankorna afskäras om
hösten och skyddas mot bortfrysning genom pålagd,
halmblandad gödsel. Andra året böra de första året
begagnade, blott 10 fot långa stängerna utbytas mot
andra af 25 till 30 fots längd. I tredje året beskär
man rotstockarna för att förstärka dem; de afskurna
unga skotten kunna ätas som sparris. Af rankorna
bindas 2 till 3 vid hvarje stång och uppbindas till
en höjd af 13 fot, de öfverflödiga borttagas. Alla
sidorankor och blad bortplockas till 6–10 fots höjd
för att bereda luft och sol lättare tillträde. När
kopporna börja blifva gulgröna eller gulbruna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Oct 2 00:07:21 2025 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfinn/3/0348.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free