Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Humlen - Foderodlingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och dofta starkt samt mjölet i dem kännes fett och
färgar ifrån sig, om det söndergnuggas i handen,
är tiden för skörden inne. Afplockningen måste
ske varligt, så att kopporna ej klämmas och mjölet
bortfaller. De röda kopporna borttagas, och de goda
uppläggas på torkloft helt tunt och vändas ofta. Ju
torrare humlen är, desto tjockare lager kunna
uppläggas, och då de små stjelkarna äro så torra,
att de brista, när de böjas, är humlen färdig till
nedpackning.
Maskar, solbrand, mögel, rotkräfta, honungs- och
mjöldagg äro humlens fiender. Man beräknar af humle
i medeltal på tolf år två rika, sex medelmåttiga och
fyra dåliga skördar.
Det finnes dessutom en stor mängd handelsväxter,
såsom färgväxterna kräpp, vejde, safflor, samt
senap, kummin, fenkål, anis, koriander, saffran,
lakrits, kardborrar och flera medicinska växter,
som, om de än tillhöra trädgårdsodlingen, dock
flerstädes odlas på stora åkerfält. Deras odling är
dock ej så allmän, att vi här anse oss böra redogöra
för dem, förbehållande oss att återkomma till några af
dem, då deras särskilda användning kommer i fråga. Vi
öfvergå derför till
Foderodlingen. Denna bedrifves nu med en hel mängd
växter, dels på åkern och odlade ängsfält, dels på
naturliga ängar och beten.
Klöfverarterna. Häraf odlas mera allmänt rödklöfver
(trifolium pratense), hvitklöfver (tr. repens), alsike
eller svensk klöfver (tr. hybridum), inkarnatklöfver
(tr. incarnatum). Ett mildt och fuktigt klimat,
en kalkhaltig lermylla, men äfven lera och bördig
sandjord, alltid dock en jord med god alf och som
hvarken lider af väta eller torka och är ren från
rotogräs samt väl gödslad, äro vilkoren för rika
klöfverskördar. Klöfverfröet sås så väl i höst-
som vårsäd; som gödningsämnen för klöfvern användas
gips, svafvelsyradt kali, aska, gödselvatten,
brunnen ladugårdsgödsel o. d. Klöfverarterna äro
mångåriga utom inkarnatklöfvern, som är ettårig och
mera bladfattig samt grofstjelkig. Denna klöfver
sås vanligen i trädan som förfrukt för raps och
höstsäd. Skötseln af klöfverfältet inskränker
sig till stenars bortplockande, öfverharfning och
vältning, då sådant är nödigt, samt snarrefvans
utrotande. Klöfvern skördas än till grönfoder, än
till hö. Höskörden verkställes med all varsamhet,
för att ej de i tort tillstånd spröda bladen må gå
förlorade. Vanligen erhållas två skördar; stundom
tagas mogna frön af den andra skörden rödklöfver,
som, liksom de öfriga klöfverslagen, dessutom lemnar
ett godt höstbete. I afkastning beräknas 60 till 100
centner hö af rödklöfvern, 25 centner af hvitklöfvern
och 80 centner af inkarnatklöfvern på tunnlandet.
Lueernarterna (medicago) lemna ett ännu bättre foder,
men odlas företrädesvis inom vin- och majsregionen.
De gifva der fyra, ja, till och med åtta skördar
(månadsklöfver) och det tidigaste fodret af alla.
Alla arterna äro mångåriga; den vanliga blå lucernen
(m. sativa) kan till och med gifva goda skördar i 12
till 15 år. Skötseln och gödningen äro de samma som för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
