Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fruktodlingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som härstammar från Armenien. Han är visserligen ej
så saftig som persikan, men desto mera aromatisk. Mot
köld är aprikosträdet ömtåligt. Man odlar af aprikoser
öfver 20 arter: frukternas storlek och godhet ökas,
då träden blifva äldre; de böra skördas så tidigt på
dagen, att de ej äro uppvärmda af solen.
Äfven mulbärsträdet, som odlas för sina blad, hvilka
lemna föda åt silkesmaskarna, och for sina omtyckta
frukter, härstammar från Asien; det har länge odlats
i flera af Europas länder. Dess björnhallon liknande,
svartröda frukter äro saftiga och välsmakande och
ätas både råa och inlagda.
Men der borta utbreder ett valnötsträd sina
yfviga armar, klädda med doftande blad, mellan
hvilka de runda nötterna framtitta ur sina gröna
skal. Långa vägar sända Spanien, Frankrike, Böhmen
och Rheinprovinserna frukterna af detta stolta träd,
som ej tål att beskäras, men fritt växande lemnar oss
ett flammigt och starkt virke. Bredvid det drömmer
m andel trädet om »sång på Argos’ kullar och dans i
Kretas dal», tv det är från det forna Hellas’
klassiska grund, detta träd, som skänker sin odlare
både söt och bitter frukt, räknar sina anor. Kastanjer
och fikon - dock vi föras för långt från eget
land och klimat; tillbaka ropar oss den kyligare
fädernehimmeln och bjuder oss i stället för dessa
sydfrukter på de ej mindre doftande smultronen och
hallonen, vinbären, krusbären och åkerbären, med
alla deras samslägtingar, som hålla oss skadeslösa,
om de löften, mandelträdets blommor gifva oss,
trolöst svikas.
Fruktodlingen lyckas bäst i sluttningar mot söder
och öster; stark solvärme höjer fruktens goda smak,
och hennes skördande i solsken skänker henne äfven
för vintern en finare arom. På bergsluttningar växer
frukten bäst, och i allmänhet böra körsbären odlas
på höjden, äplena i medelläge, valnötsträden vid
foten af berget eller kullen samt päron och plommon
på jemna marken.
Af stor vigt är planteringen. Man gräfver stora gropar
och fyller dessa med god jord, blandad med brunnen
nötboskapsgödsel. I midten uppkupas god jord och trädet
planteras. Valnötsträd planteras i qvadrater på 30 till
36 fots fyrkant; högstammiga fruktträd sättas på 30,
medelstammar på 20, pyramidträd på 10, spalierträd på 9
och dvergträd på 4 1/2 fots afstånd. Planteringsgroparna,
hvilka äfven böra upptagas i lätt, bördig jord, tagas för
kärnfrukt 4 1/2 till 6 fot i fyrkant och 3 fot djupa; för
stenfrukt äro 3 fots gropar tillräckliga. Hufvudsaken är
att man har goda stammar.
Fruktträden kräfva en frisk, lucker, mycket djup, varm och
torr jord och en alf, som är rik på mineralämnen, särdeles
fosforsyra; mot uttorkning kan ett skyddande grästäcke
anläggas. Intet stillastående vatten får finnas i jorden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
