Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hästen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hans egares lik. Esterna hade hästorakel,
som vid offringen gåfvo utslaget. En helig häst
framfördes; hans venstra fot var nådefoten, den högra
dödsfoten. En lans lades på marken, klef nu hästen
öfver honom med den förstnämda foten, blef offret
benådadt, i motsatt fall dödadt. De gamla venderna
dyrkade i Arkona på ön Rügen en guden Svantevit
tillhörig hvit häst, som endast ur de högre
presternas händer mottog sitt foder och endast af
dem fick ridas. Detta folk hade äfven sina orakel vid
Sedinum (Stettin), och en oriden svart häst blef före
plundrings- och krigståg ledd fram och tillbaka öfver
nio spjut. De gamla germanerna uppfödde hvita hästar
i heliga lundar och spådde af deras gnäggande - ty
hästarna troddes vara kunniga i presternas hemligheter
- om lycka eller olycka skulle följa dem i striden.
Medeltiden borttog hästens religiösa betydelse, men
skapade emellan ryttaren och hästen det förtrognaste
förhållande, och det var efter den senare, som den
förre erhöll namnet chevalier eller kavaljer och
riddare. I Spanien ansågs det oadligt att begagna
ston till ridhästar, araben deremot sätter stoet
högre, ty det var ston, som räddade profeten på hans
flykt. En erkebiskop i Salzburg hade 117 hästar i
sitt stall, medan de underlydande ledo brist, och
nöd. De storas stall liknade palats, och liksom det
under karolingernas tid fans stallgrefvar, innehar i
våra dagar Öfverhof-stallmästaren en hög rang i den
monarkiska staten.
Ingen värderar hästen förståndigare än araben, som å
ena sidan hvarken egnar honom det löjliga afguderi,
som fordom och ännu bedrifves med lyxhästen, eller
på oförståndigt vis behandlar honom, såsom fallet
är vid kapplöpningarna, vid vild fkörning för vagn,
vid påläggande af för stora lass, vid anglisering
m. m. »Om», säger Swift, »lidandet här nere berättigar
till evigt lif, blir detta hästens lott, och om i ett
lif efter detta vedergällning utöfvas, komma hästarna
att rida ryttarna.» Intresset för kapplöpningar torde
då blifva mindre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
