Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fåret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Frixos vidare genom Mysien, Bitynien och Galatien
till Kolkis och offrades der på egen begäran af den
räddade åt Zeus. Frixos upphängde det gyllene skinnet
i en åt Ares helgad lund, der det bevakades af tjurar
och drakar, men oaktadt detta försigtighetsmått
bortröfvades af Jason, argonauternas anförare.
Höga symboliskt poetiska betydelser hade fåret
i judarnas religionsbruk, och från dem lånade den
kristna kulten dess bild, som en symbol af mildhet och
tålamod. På den kyrkliga konstens område spelar fårets
framställande en vigtig rol. Men vi måste här afstå
från att skildra den estetiska uppfattningen af det
samma och i stället vända oss till den naturhistoriskt
praktiska sidan.
Det finnes flera lefvande fårarter, af hvilka den
största, argali, som lefver vild i det inre Asiens
bergstrakter, uppnår en storlek, som närmar sig smärre
nötkreaturs, och en vigt af mer än 3 centner. Vidare
förekommer i vildt tillstånd mufflonfåret i Asien,
Sardinien, Afrika och Amerika, så väl med som utan
man, och det amerikanska bergfåret i Mejico,
på Cordillererna och i California. Det vanliga
tama fåret förekommer som fetthöftadt i Tatariet
och Persien, med en fettsvulst på ländtrakten af l–2
centners vigt, såsom fettsvansadt i Syrien, södra
Ryssland, Egypten, södra Afrika, Indien och Kina,
med en fettsvans, som, vägande 30 till 50 skålpund,
hos främre Asiens och norra Afrikas får är lång och
bred, men kort hos dem, som förekomma i Arabien och
Bukariet. Ytterligare ha vi: guineafåret, som saknar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
