Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skogarnas utbredning och trädslag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig skogarna några mil högre upp. På södra jordhalfvan
saknas skogväxten redan på de flesta öar, som ligga
nedanför 50° s. br.
De tempererade zonerna utmärka sig genom barr-
och löfskogar, bland hvilka Europas barrskogar
företrädesvis representeras af slägtena tall
(pinus), gran (abies) och lärkträd (larix). På
södra jordhalfvan äro araukariernas och podokarpernas
befryndade slägten de förherskande. De europeiska
löfskogarna tillhöra hufvudsakligen kupuliferernas
(ek, bok och af-venbok), betulineernas (björk
och al) och salicineernas (asp, poppel och pil)
familjer, hvarjemte ulmaceer (alm), acerineer
(lönn), olenieer (ask), tiliaceer (lind)
och pomaceer (pyrus- och sorbusarter) förekomma
inblandade i löfskogarna. Endast linden uppträder
som sjelfständigt skogsträd och bildar i östra Europa
stora, sammanhängande skogar.
De varmare delarna af den tempererade zonen,
t. ex. medelhafstrakterna i Europa, ha en mängd
ständigt grönskande trädslag med läderartade,
glänsande blad och tillhörande olika växtgrupper.
Utom flera pinusarter finnas der ständigt gröna ekar,
lagerträd, buxbom, granat- och orangeträd m. fl.;
emellertid uppträda de senare sällan eller aldrig
som egentliga skogar.
Skogarna i den kallare tempererade zonen ha, oaktadt
den skönhet vi hos dem prisa, likväl karakteren af
enformighet. De flesta bestå blott af ett eller ett
par trädslag, till och med i de blandade skogarna af
högst tio till femton. Deras bladbeklädnad har for
det mesta en enkel form, blommorna äro oansenliga,
lika så frukten så väl till utseende som användning.
Den tropiska zonens skogar deremot hafva en
utomordentlig rikedom på arter och former. Palmer,
lagerträd, rnyrtaceer, flera arter ebenholts,
terebinter, fikonträd, cedrar, bornbaceer och flera
andra familjer förekomma stundom i flera hundra arter
på ett jemförelsevis inskränkt utrymme. Bladen ha
merendels en skön forrn, äro fjäderlika, djupt delade
och qvarsitta ofta länge. Blommorna uppträda ibland i
så stor rikedom och med så präktiga färger, att den
gröna löfklädnaden försvinner. Frukternas storlek,
form och färg omvexla på mångfaldigt sätt, ifrån den
närande brödfrukten och kokosnöten till den dyrbara
muskotkryddan och den giftiga räfkakan.
Liksom träden i de tropiska skogarna betydligt
skilja sig från de kallare zonernas, är detta
äfven fallet med de örtartade växterna. I våra
skogar gifva murgrönan, skogsrefvan och några andra
endast en ganska matt bild af tropikernas lianer och
klängväxter, och misteln är vår enda parasitbuske. I
tropikerna kan man räkna kläng- och slingerväxterna
i hundratal, bland dem pepparbusken, klängpalmer,
åtskilliga ormbunkar, gurkväxter, papilionaceer
m. fl. Parasitfikon, aroideer, pothos, orkidéer och
många andra förvandla ej sällan ett enda träd till
en riktig trädgård och göra dess grenar till i luften
sväfvande blomsterrabatter. Någon närmare redogörelse
för jordens olika skogsträd kan här ej ifrågakomma;
till några antydningar derom återkomma vi dock i det
följande vid tal om utländska virkesslag.
Liksom skogarna ändra karakter i den mån de aflägsna
sig från eqvatorn mot polerna, på samma sätt bli de
äfven olika i den mån de uppstiga öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
