Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skogshushållning - Skogsodling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eller genom särskilda institut fogat anstalt om
skogsmännens teoretiska undervisning på samma sätt
som för andra tjänstebefattningar; deras praktiska
utbildning sker i sjelfva skogen.
En skicklig skogsförvaltare bör vara naturforskare,
skogshushållare och affärsman i en person, och i
synnerhet i naturvetenskapligt hänseende ställer
nutiden ej obetydliga fordringar på honom. Dessutom
skall han vara hemmastadd i skogslagstiftningen samt
ha kännedom om väg- och vattenbygnader så väl som
nationalekonomi. Han bör känna hvarje trädslags
utvecklingsgång och egendomligheter samt markens
beskaffenhet inom hvarje del af sitt revier. Han
gör sina iakttagelser öfver naturens skadliga eller
gynsamma inverkan på skog växten, vindarna och
nederbörden, torkan och frosten, djurverlden från
beteskreaturen till de minsta insekter; om allt detta
måste han veta huru det verkar, för att derefter kunna
vidtaga sina åtgärder till skogens skydd och bästa.
Markens beskaffenhet tager skogsmannens synnerliga
uppmärksamhet i anspråk. Han måste derför
fullständigt lära sig känna alstringsförmågan
hos olika jordmåner, för att kunna åstadkomma
en ändamålsenlig skogsproduktion. I likhet med
landtbrukaren, sätter han jordens humushalt i
första rummet; denna bildas genom förmultning af
skogsaffallet på marken, hufvudsakligen barr och löf,
samt af mindre växter i skogen och kan ej, såsom
vid åkerbruket, ersättas genom gödning, utan måste
underhållas af skogen sjelf. Att beröfva skogsmarken
hennes betäckning af mossa, lof och barr är således
en lika grof våldsgärning som att fråntaga åkern den
utkörda gödseln. De största anspråken på en humusrik
jordmån ha löfträden, i synnerhet bok, alm, ask och
lind, och derför finner man, huru dessa trädslag
småningom försvinna från trakter, der marken genom
skogsafiallets borttagande eller genom utmagring
i följd af oförsigtiga uthuggningar beröfvats sin
humushalt.
Våra svenska skogar lida lyckligtvis i allmänhet
ej af den på många ställen i Tyskland på grund
af gamla lagar berättigade ströhemtningen, eller
landtbefolkningens rättighet att till åkerns
gödning hemta löf, barr och dylikt från skogsjorden,
hvarigenom dennas produktionsförmåga i en oroande grad
förminskats, så att de tyska regeringarna sett sig
nödsakade att med ofantliga kostnader aflösa nämda
rättighet. Deremot eger på vissa ställen hos oss
hemtning af skogsmossa rum, hvilket är nästan lika
skadligt, och dessutom har genom skogarnas uthuggning
och markens deraf följande uttorkning genom sol och
blåst skogsjordens bördighet äfven flerstädes inom
våra skogar betydligt minskats.
Skogsodling. Skogsmannens vigtigaste åliggande är
att draga försorg om skogens återväxt, det vill säga
att uppdraga ny skog i den afverkades ställe, och
derför måste han känna hvarje trädslags egenskaper
och fordringar under utvecklingen från frö ända till
trädets mognad.
Fordom bekymrade man sig föga om skogsodling. Hade man
uttagit sitt behof af timmer och bränsle ur skogen,
öfverlemnade man åt slumpen och de möjligen qvarstående
träden att ombesörja återväxten genom de nedfallande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
