Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Virkets forslande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
forslingsmedel; derigenom ökar han i väsentlig mån
värdet af sin skog. Byggandet af goda skogsvägar
hör alltså till de vigtigaste föremålen för
skogshushållarens verksamhet, och stora kostnader
hafva i detta afseende under senare tider gjorts. På
strömrensningar för virkesforslingen i våra norra
landskap ha millioner blifvit nedlagda, och på
kronskogarna i södra och mellersta landet har en
mängd vägarbeten blifvit utförda.
I stora och väl skötta skogar anläggas vägarna efter
en bestämd plan, som upprättas i samband med skogens
indelning, så att vägarna tillika utgöra gränser
mellan skogens olika afdelningar. Hufvudvägarna, som
ofta kunna bilda en lämplig gräns emellan skogblocken,
göras så rymliga och solida som vanliga landsvägar;
från dem utgrena sig till skogens inre delar de mindre
bivägarna, hvilka tillika kunna skilja de olika
skogskiftena från hvarandra. Det säger sig sjelft, att
i en starkt bruten mark väganläggningen måste rättas
efter dalgångarnas riktning m. m.; men på en alldeles
jemn mark kunna skogsvägarna bilda ett fullkomligt
regelbundet vägnät öfver hela skogen. En dylik
regelbunden väganläggning har i senare tider blifvit
utförd på den stora Böda kronpark på Öland.
På en mera oländig mark begagnar man sig af
stuprännor, i hvilka stockarna genom rännans lutning
fortlöpa af sig sjelfva. Sådana rännor förekomma
flerstädes i Norrland och leda vanligen till
någon elf eller sjö. De byggas på tre olika sätt,
nämligen dels af fyra tums plank, ungefär 3 fot
breda i botten och 2 till 3 fot höga på sidorna,
dels af granstockar, då ett par eller tre stockar
utgöra botten och plank eller stockar användas till
sidorna; hos det tredje slaget utgöres bottnen i
rännans öfre del af trärullar af 1/2 fots diameter,
medelst jerntappar fästa i hennes väggar, men den
öfriga delen af bottnen så väl som sidoväggarna
af tätt hopfogade utskottsplank. Genom rullarna få
stockarna en starkare fart i början, hvarför detta
bygnadssätt lämpligast användes för rännor med mindre
lutning. Rännan hvilar på starka bockar eller andra
fasta föremål och har i början en temligen stark
lutning, som sedan blir svagare, så att hon med sin
nedre del ligger nästan horisontal; närmast slutet
är hon till och med något uppåtböjd, för att ej
stockarna må utkomma med allt för stark fart och
derigenom möjligen blifva skadade. I dessa rännor
nedsläppas stockarna en i sönder och rusa åstad med
en så svindlande fart, att de någon gång fatta eld, om
rännan är alldeles torr, hvarför man till förekommande
häraf genom enkom dertill inrättade rännilar håller
henne ständigt fuktig så länge transporten varar. Men
olycklig den, som råkar komma i vägen för en dylik
framrusande stock! När stocken kommer till rännans
nedersta, uppåt böjda del, gör han ett högt hopp
och nedfaller långt ut i elfven. Dylika rännor äro
emellertid ganska dyra att anlägga. I närheten af
Indals kyrka i Medelpad finnes en sådan bjelkränna,
som är ungefär 3/8 mil lång och vid sin öfre ända
förenad med en hästbana af omkring 1/2 mils längd,
för hvilka anläggningskostnaden gått till mera än
ett hundra tusen riksdaler.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
