Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Virkets sortering och hopläggning - Virkets forslande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hålla minst 9 verktum i bredd på midten, men längden
kan vara olika, vanligen omkring 30 fot. Sågstockar
äro ej gerna under 9 verktum i topp vid 14 fots längd,
och bygnadstimmer bör vara åtminstone 7 verktum i
topp och längden i allmänhet 28 till 32 fot. Ur samma
träd kunna ofta 2 eller 3 olika stycken uttagas,
t. ex. två sågblock, eller ett sågblock och ett
timmer, eller ett timmer och en slana o. s. v. För
handels- och bygnadsvirke sker uppmätningen vanligen
i verktum och fot eller alnar, för det förra äfven i
engelskt mått. Klenare stammar med några tums topp
och derunder sorteras i spärrar, slanor, årämnen,
pitprops, läkten, räf t och takstänger samt gärdsel
och stör. De gröfre och bättre sortimenten numreras
och behandlas styckevis, de mindre, såsom raft,
stänger, gärdsel och stör, hopläggas i lass eller
i tjog och hundraden samt numreras och bokföras
derefter. Veden upphugges och trafvas i famnar,
hela och halfva, af olika dimensioner. Den vanliga
skogsfamnen är 6 fot bred och hög samt 3 fot i ved
trädslängd och håller således efter yttre mått 108
kubikfot samt kan beräknas till något mer än 60
kubikfot fast vedmassa. Stockholms brofamn håller
6 x 8 x 3 fot för barrved och 6 x 8 x 2,5 fot för
löfved; i Skåne begagnas kubikfamnen, som är
6 x 6 x 6 fot, allt efter yttermått. Ved och
gärdsel uppläggas äfven i lass, som vanligen äro 12,
i några trakter 24 fot långa samt antingen 2 eller
4 fot breda och höga. De förra kallas enbetslass och
beräknas till 33 1/3 kubikfot vedmassa, de senare
parlass om 66 2/3 kubikfot. Klenare virke till vedbrand,
som ej behöfver klyfvas, afhugges i bestämda längder och
upplägges i särskilda famnar. Ris och mindre grenar
hopföras i högar, motsvarande lass. eller i mindre
bundtar. Kolveden, som för våra vanliga resmilor
aftrummas till 9 å 10 fots längd, upplägges för
torkningen uti trafvar, på en del ställen kallade klipp,
med ändarna i kryss öfver hvarandra. Till slöjdvirke
erhålles det mesta af björk; grofva och täta björkstammar
afskäras till sågstockar, ungbjörkar sorteras till
tunnband, faskinvidjor m. m. Bland öfriga trädslag gifva
almen, asken och lönnen det dyrbaraste virket, hvarför
det före afverkningen hembjudes till någon handtverkare
eller fabrikant, for att han må bestämma, hvilka stycken
med största fördel kunna uttagas ur dem. Träd som utmärka
sig för en ovanligt jemn växt med raka fibrer och utan
alla qvistar tillvaratagas särskildt som användbara för
vissa tekniska behof, t. ex. resonansbottnar, i
musikinstrument, sållvirke o. s. v.
Vedfamnar och koltrafvar få vanligen qvarstå tills
vidare på hyggesplatsen. Det öfriga virket, som ej
genast afforslas ur skogen, framskaffas till en torr
och luftig, högt belägen upplagsplats i närheten af
en körväg eller annan farled.
Vedbränsle bokföres i normalfamnar, motsvarande 100
kubikfot fast vedmassa, öfrigt virke i stycketal
(tjog eller hundraden) och kubikfot.
Virkets forslande. Ju svårare och i följd deraf
kostsammare det är att frakta virket ur en skog,
desto mindre värde har det. En omtänksam skogsegare
bör derför vinnlägga sig om anskaffande af lätta
och ändamålsenliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
