Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Virkets beskaffenhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
våren och försommaren går denna delning raskt för sig;
cellerna blifva då större och den deraf bildade veden
(s. k. vårved) mera mjuk och lös samt ljusare till
färgen. Sedan de nya årsknopparna utväxt, fortsattes
ved bildningen ännu någon tid, men försiggår ej med
samma liflighet; cellerna blifva mindre och trängre
hopfogade. Det senare på sommaren bildade vedlagret,
den s. k. höstveden, har i allmänhet ett mörkare
utseende och en fastare bygnad än vårveden. Det är
just genom denna olika beskaffenhet hos höst- och
vårveden som man kan urskilja årsringarna i ett
träd, eller de årliga vedlagren, hvilka utgöra
liksom kägelformiga mantlar utanpå hvarandra utefter
stammens hela längd. Tydligast framträda årsringarna
hos barrträden samt ek, ask och alm m. fl., mindre
tydligt hos björk, asp och poppelarterna, hos hvilka
skiljaktigheten i vedens beskaffenhet under de båda
årliga växttiderna är mindre utpräglad. Hos många
tropiska trädväxter, som ej veta af någon hvila i
vegetationen, försvinna årsringarna helt och hållet.
Deras bredd är hos våra trädslag mycket olika, hos
en del uppgående ända till en decimaltum, hos andra
knapt mer än en tiondedels linie; men äfven i en och
samma stam kan årsringarnas bredd skifta betydligt,
allt efter som omständigheterna under det ena året
varit mera gynsamma för växtligheten, men deremot
under ett annat ogynsamma, t. ex. i följd af en
mycket torr sommar, en insekthärjning och dylikt.
På trädets sydsida blifva årsringarna ofta bredare
än på nordsidan. För åtskilliga tekniska ändamål,
t. ex. för resonansbottnar till musikaliska
instrument, är det af vigt att använda sådant virke,
hvars årsringar äro så smala, jembreda och jemväxta
som möjligt. I detta fall utmärker sig i synnerhet
gran virket på Böhmerwald, som exporteras till
resonansvirke öfver hela jorden. Det har merendels
växt på en höjd af 3–4 000 fot öfver hafvet på en
mineralisk, ej synnerligt kraftig, men något syrlig
jordmån, och årsringarna innehålla hufvudsakligen
vårved med endast en helt smal ring höstved.
Trävirket erhåller sin hårdhet derigenom, att
vedcellernas i början mjuka och tunna väggar
småningom förtätas och blifva hårdare, hvarigenom de
vinna i styrka och spänstighet. Dervid förvandlas,
enligt åtskilliga fysiologers mening, cellväggarna
sjelfva till vedämne, enligt andra aflagras detta
senare inuti cellerna. Barrträdens ved består endast
af långsträckta och med sina kilformigt utlöpande
ändar vexelvis i hvarandra inskjutande celler. Hos de
flesta bland våra löfträd uppstå genom mellanväggarnas
upplösning mellan flera öfver hvarandra liggande
kambiumceller utom vedcellerna s. k. kärl,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
