Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jagtväsendet i utlandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den tyske jägaren skjuter haren på <sp>ståndskytte</i> under
oktober, november och december. När hans revier
innehåller blandad skog och fält, ställer han sig
i någon fördjupning eller bakom något skydd 30 till
40 steg från skogsbrynet. Hararna gå på qvällen ut
på fälten och återvända tidigt på morgonen till
skogen. Äro skyttarna flera, nyttjas ett mindre
jagttyg, linor med fjädrar eller hvita lappar, som
utsättas längs fältet och hindra hararnas återtåg;
en öppning finnes, der jägarna äro utstälda. Haren
skjutes äfven för hönshund, då han uppsökes invid
eller i åkrarna, helst sådana med höstsäd, bakom
gärdesgårdar och häckar och i buskmark samt i renar
och bland stora stenar. Som på spårsnöjagt med
stöfvare, följer man slagen i motvind och ger noga
akt, hvar afsprång finnas, då haren alltid plägar
finnas i närheten. Uppjagad, ställer han gerna kosan
åt något berg. Drefjagter, hvarvid drefkarlarna äro
försedda med harskramlor, förekomma hos oss mest blott
i sydligaste Sverige. Kretsjagter (kesseljagden)
äro i Tyskland mycket omtyckta. Drefkarlar utställas
kring ett fält, med 50 till 80 steg mellan hvar
karl; på 3 till 5 karlar kommer en skytt, som följer
drefvet. När marken är inringad, sätter tåget sig i
gång. Det ställer kosan mot den inneslutna markens
medelpunkt; när kretsen blifvit så liten, att fara
för skotten börjar, ger jagtens ledare ett tecken,
hvarefter endast de harar få skjutas, som gått ut
ur ringen. Anskjutna harar få icke uppsökas förr
än efter slutad jagt, och skyttarna böra helst ladda
gående, hvilket med nu brukliga gevär faller sig lätt.
Kaniner finnas ej hos oss i vildt tillstånd, icke ens
i förvildadt. De skjutas på ståndskytte, som harar;
men mest användes ett för kaninen eget fångstsätt med
en art vesla, mustela furo, som skall härstamma från
Berberiet och enkom för att begagnas på kaniner,
hvilkas farligaste fiende hon är, blifvit förd till
Spanien, Frankrike och Tyskland. Framför hvart hål
på kaninboet sättes ett säck- eller täcknät. Jägaren
håller veslan, som han förut låtit svälta en tid,
i beredskap i en skinnpåse; nu släpper han in henne
i en kaningång, hvarvid alla kaninerna i vild flykt
rusa undan för sin dödsfiende och genom gångarna
ut i näten. De snärja sig i garnet och kunna nu
uttagas och dödas. Jagten med vesla blir icke sällan
obehaglig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
