- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / Tredje bandet. Tillgodogörandet af råämnena från jordens inre, från jordens yta och från vattnet /
486

(1873-1875) Author: Friedrich Georg Wieck, Otto Wilhelm Ålund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jagtväsendet i utlandet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tvingas att skrika, och till och med för skällande
hund. Han fångas i grop, med varggård, sax och läm;
en och annan torde i senaste tid äfven fått sin bane
genom stryknin. Loet, det skadligaste af våra rofdjur,
i mellersta landet talrikare än vargen, är ock i
aftagande. Det skjutes nu mera mest för stöfvare, för
hvilken det likväl lätt blir farligt; när det träat,
är jägaren säker om det. Mera svårjagad är järfven,
ett af det norra landets skadligaste rofdjur.

Björnjagten är den nordiske jägarens vackraste
bedrift. Björnen är allmän i norra Vermland och
i Dalarna, men har något aftagit i Norrlands
kustlandskap. Han skjutes på skall af flera slag,
inringad (holmad) i sitt ide och vid af honom slaget
kreatur; de flesta skjutas af jägare på skidor,
vanligtvis med hund (den modiga norrländska). Jagten,
för den oöfvade vådlig, aflöper äfven för öfvade och
skickliga björnjägare sällan utan faror, aldrig utan
ansträngningar. Då en stor björn värderas lika med
ett boskapskreatur, huden betalas med 40 till 60 rdr
och härtill komma skottpenningarna, undgår sällan en
uppspanad björn att bli föremål för jagt.

Af sälarna finnas hos oss två slägten: fjärdsäl och
hafssäl, af det förra två arter: hafsvikaren och
småvikaren. Jagten är ofta lönande, ej sällan farlig.

Gräflingen tages i sin kula som räfven, slås äfven
om sommarqvällarna, då han lemnat sitt bo för att
göra besök på ängar och åkrar eller i trädgårdar;
han är ett harmlöst djur och jagten på honom ej
särdeles nöjsam. Mera svårjagad är uttern, hvars
skinn har större värde; utomlands, t. ex. i England,
jagas han med särskilda hundar; mera tillfälligtvis
får jägaren skjuta honom for hönshunden. Hos oss, der
han är rätt allmän, fångas han med sax och skjutes för
lock; i skärgårdarna tages han med hundar, som uppsöka

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:21:14 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfinn/3/0496.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free