Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jagtväsendet i utlandet - Fågeljagt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hans vistelseort mellan den öfre och undre isen;
sedan öppningarna blifvit stängda, slås ett hål
ofvanför hans läger, som blir utterns enda tillflykt,
då han behöfver hemta luft. Så fort han kommer upp
med hufvudet, griper honom hunden.
Af mårdarna ha vi i Sverige sannolikt endast
skogsmården, ett blodtörstigt rofdjur, som derför
och för det vackra skinnets skull gerna jagas. Han
är om nätterna ute på rof och hvilar om dagarna i
något fågel- eller ekorrbo eller i ett trädhål. Har
man fått färska slag efter honom, t. ex. på snö, som
fallit samma morgon, spåren träffas, är han temligen
lätt ertappad. Man följer dem, tills man träffar ett
bo, på hvilket man skjuter, sedan man släpt en hund
för att taga emot honom, när han faller. Utan att han
blifvit sårad, kommer han ej fram. Svårare är det,
då han krupit in i ett hål. Får man ej strax fram
honom med några starka slag på trädstammen, fälles
trädet, hvarvid stundom händer, att djuret ändå ej
lemnar sitt gömställe. Mården lär vara så försigtig,
att han stannar i sitt träd, blott man upphänger
ett klädesplagg der invid, hvilket kommer till pass,
i fall man stött på honom utan att vara försedd med
bössa. Han fångas äfven med sax.
Stenmården, som håller till i lador och stenrös,
fångas med sax och i fällor. Så äfven den hos oss
nog sällsynta illern, som också jagas på spårsnö,
då man följer hans fjät till boet, hvarifrån han lätt
utdrifves. Ekorren är vårt minsta jagtbara fyrfota
djur, men derför icke det ovigtigaste. I Norrbottens
län t. ex. bereder han skytten en icke dålig inkomst;
för skinnet af 20 djur, hvilka för god hund fällas
på en dag, betalas omkring 3 rdr. Till detta slags
jagt, den enklaste af alla, kan snart sagdt hvilken
hund som helst inöfvas; norrlandshunden är nästan
alltid ekorrhund.
Fågeljagt. Tjäder och orre skattas i Tyskland högt
för det underhållande skyttet på deras spel. Hos
oss är med allt skäl detta skytte förbjudet och bör
förblifva det, tills vi kommit så långt i jagtvård som
tyskarna, hvilka endast skjuta tupparna. Tjäderns
och orrens spel äro allbekanta. Båda börja tidigt
i april; i alla händelser bör ingen tupp vid
denna tid skjutas, utan på sin höjd en månad
senare. Tjädern börjar i solgången, längre fram
på våren ännu tidigare, sitt spel, som inledes med
ett »pelle, pelle, pelle»; derefter följa »klunken»
och »sugningen», under hvilken jägaren springer ett
par eller tre steg, emedan fågeln i sin förtjusning
nu hvarken ser eller hör. Föraktadt är skytte
för lock om hösten, föga bättre ansedt det ödande
skyttet vid bloss, underhållande jagten med skällande
hund (stöfvare af smålandsrasen) och med hönshund
(i augusti). Orrens spel är ett af skogens
ståtligaste uppträden; en fågel, »spelorren», leder
det hela, och om han skjutes, spränges ofta hela
leken. För öfrigt skjutes orren för bulvan, hvilket
rikligt lönar sig, för skällande hund, som tjädern,
och framför allt för stående hund. Sistnämda slags
jagt, som börjar något efter jagtens frigifvande i
augusti och idkas på ljungbeväxta hedar och mossar
samt i buskmark, är både underhållande och betydligt
gifvande. I Norrland aftager skogsfågeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
