Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pelsverk - Jagten på kattartade rofdjur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bisamråttskinn, 1 015 loskinn, 630 kattskinn, 1 500
vargskinn, 230 järfskinn, 3 000 tvättbjörnsskinn,
2 800 rådjurshudar.
Jordens södra hälft lemnar högst få pelsdjur;
omtycktast har den stora och lilla chinchillan
blifvit för sin mjukhet och finhet. Chinchillan
bebor Chiles och Perus regnlösa områden äfvensom
Platastaterna. Utom dess äro äfven Söderhafsöarnas
sjöhundar af vigt. Jagten på dessa och andra
sjödjur förbigå vi, då hon är behandlad i en
annan afdelning af detta arbete. Då vi blott ha
att göra med de jagtbara djuren, förbigå vi äfven
sådana, som för skinnets skull hållas som husdjur,
t. ex. norrlandshunden.
Jagten på kattartade rofdjur. De stora rofdjuren
af kattslägtet förföljas mera för sin skadlighet
än på grund af den nytta, som jagtbytet bereder.
Jemförelsevis mest skattas ännu skinnet af den
asiatiska steppkatten och de canadiska och
sibiriska vildkattorna (genott); lejon-, tiger- och
panterhudar finna deremot företrädesvis användning
som täcken och stiga i pris, om de - hvilket
visserligen sällan är fallet – äro utan skador
eller utmärka, sig genom vacker teckning. För
deras farlighets skull undvika infödingarna
snarare dessa rofdjur, än de uppsöka dem, eller
tillgripa de för att förgöra dem egenartade
medel, som, jemförda med europeiska jagtbegrepp,
icke förefalla jägarrnässiga. Intressantast äro
de tigerjagter, som anställas af de kinesiska
kejsarna och indiska furstarna med hela härar af
jägare och drefkarlar. Skyttarna låta sig dervid
skyddas af pikbärare eller taga plats på ryggen
af tama elefanter, som modigt gå vilddjuren på
lifvet. Pallgropar och lådgiller äro äfvenledes i
bruk för att få djuren lefvande. Med villebrådets
höga pris lönar sig denna fångst, ty i de europeiska
menagerierna och de zoologiska trädgårdarna betalas
en vacker tiger eller ett lejon med flera hundra ända
till tusen riksdaler. Infödingarna på Sundaöarna och
det heta Amerikas indianer äfvensom javaneserna och
Kaplandets boshmän fälla rofdjuren med förgiftade
pilar. Det har funnits passionerade jägare, som
för jagt på nu nämda stora rofdjur under flera år
uppehållit sig i, tropikländerna och derigenom gjort
sig ett verldsbekant namn. Då fransmännen besatte
Algeriet, funno de tillräckligt tillfälle att göra
närmare bekantskap med den af skalderna besjungna
»ökenkonungen» och ligga på håll efter honom om
nätterna. Gérards namn har i detta afseende blifvit
bekant så väl för kabyl- och arabstammarna som äfven
för den läsande verlden. Denne ryktbare lejondräpare
gjorde en gång på allvar styrelsen förslag att i
storartad skala anställa jagt på afrikanska rofdjur
och dermed slå två flugor i en smäll. Dels skulle
man befria provinsen från en stor landsplåga, dels
äfven göra ej obetydliga affärer genom att sälja
fångade exemplar till de zoologiska trädgårdarna,
som nu mera allt allmännare anläggas.
De afrikanska jägarna förena med sina jagter på rofdjur
äfven jagter på mångklöfvade djur: elefanter, noshörningar
och flodhästar. Enstaka skildringar af sådana på
upplifvande episoder rika jagter känner läsaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
