Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om stormar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
strömmar luften inom hvirfveln från N.V. till S.O.,
således i motsatt riktning mot den framskridande.
I förra fallet komma de båda rörelserna att samverka
med, i det senare att motverka hvarandra, hvaraf följer,
att hvirfvelns högra sida blir starkare och farligare
än den venstra.
Då vi öfvergå till framställningen af de tempererade
ländernas, särskildt Europas stormar, måste vi först
erinra om den allmänna olikheten mellan deras och
det heta jordbältets klimat. Det senare utmärkes
nämligen genom en hög grad af regelbundenhet, man
kunde nästan säga enformighet. Under långa tider af
året är vädret der den ena dagen alldeles likt den
andras. Det finnes ingen omvexling i himlens klarhet,
och vindens riktning, barometer och termometer
visa under det ena dygnet samma förändringar som
under det andra. Man vet nästan på dagen, när den
vackra väderleken skall upphöra för att utbytas mot
mulen himmel och ymnig nederbörd. Så är det ej hos
oss. Här omvexla torka och nederbörd, blåst och lugn,
solsken och mulen himmel många gånger i månaden, ja,
till och med i veckan, så att ingenting kan synas
mera ostadigt och tillfälligt än väderleken i våra
trakter. Att söka angifva orsaken till denna allmänna
olikhet mellan jordens olika delar skulle dock föra
oss för långt från vårt egentliga ämne.
Huru vida alla, äfven den tempererade zonens
stormar bero på en sådan hvirfvelrörelse hos luften,
som tillhör cyklonerna, kan för närvarande ej med
visshet afgöras. Sannolikt synes dock, att så icke
är fallet. Man har åtminstone ofta exempel på, att
vindflöjeln under en storm flera dagar å rad visar
åt samma håll och att förhållandet äfven är det
samma på ett vidsträcktare område. En sådan storm,
hvars vindriktning ej förändras, kan ej tänkas
beroende af en fortskridande hvirfvel, och man har
äfven stundom gifvit särskilda namn åt detta slags
stormar. Engelsmännen t. ex. kalla dem gales till
skilnad från det slag, vi redan beskrifvit. Men om
också vinden stundom flera dagar å rad kan blåsa med
oförändrad riktning, medan barometern blott obetydligt
skiftar och sålunda efter stormens slut står lika
högt som vid dess början, eger dock detta förhållande
mera sällan rum. Tvärt om skola vi, om vi uppmärksamt
följa hans rörelser, i våra trakter oftast iakttaga
ett mer eller mindre hastigt fallande under mulen
himmel, hög temperatur och tilltagande vindstyrka,
derpå lugn eller svag vind och slutligen förändrad
vindriktning, stigande barometer, lägre temperatur
och klarare himmel.
Vi gå nu att tillse, hvarpå denna allmänna karakter
hos stormarna i våra trakter beror. Genom betraktande
af fig. 310 kunna vi erhålla en öfversigt af
atmosferens tillstånd under en vanlig europeisk storm.
De på kartan uppdragna linierna sammanbinda de orter,
der barometern står lika högt, och erhållas
naturligtvis på det sätt, att man från hela det område,
som man vill studera, insamlar barometerobservationer,
nedskrifver dessa på kartan och drager linierna mellan
de punkter, som utmärkas med samma siffror. De högre
talen utmärka högre, de lägre talen lägre barometerstånd,
så att 60 här betyder det stånd, som på våra vanliga
barometrar brukar utmärkas med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
