Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om stormar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvilken således i Stockholm är S.O., i Haparanda
N.N.O., vid Norges södra kust N.N.V., på södra
östersjökusten S. o. s. v. Öfverskåda vi med ett
ögonkast samtliga vindriktningarna, återfinnes samma
allmänna lag som hos cyklonerna, nämligen att luften
tyckes strömma rundt omkring medelpunkten i motsatt
riktning mot visarnas gång på ett ur, dock med en
dragning inåt medelpunkten, hvarigenom sydliga vindar
blifva öfvervägande på östra och nordliga på vestra
sidan om stormcentrum. Vi märka vidare, att pilarnas
skaft äro försedda med tvärstreck, genom hvilkas
antal man utmärker vindens styrka, så att ett streck
betyder svag bris, två jemn bris, tre hård bris,
fyra half storm, fem hel storm och sex orkan.
Af kartan framgår således, att vindstyrkan vid det
i fråga varande tillfället är störst på hvirfvelns
bakre eller vestra sida. Barometerlinierna ligga ock
här närmare intill hvarandra. Detta förhållande, att
vindstyrkan är större, i samma mån barometerlinierna
ligga nära hvarandra, återfinner man vid studiet af
alla stormar, och det är sålunda att betrakta som en
lag. Deremot är det alldeles icke gifvet, att detta,
såsom här, inträffar på hvirfvelns vestra sida,
utan kan lika väl ega rum i någon annan riktning
från centrum. I vår iigur ligger centrum i Kattegat
helt nära Danmarks nordligaste udde. Derifrån är
dragen en prickad linie först mot N.V. och sedan
nästan rakt mot vester. Denna linie anger den väg,
centrum tagit. Stundom brukar man äfven vid pilens
spets utsätta en liten cirkel, som, om himmeln är
klar, göres hvit, i annat fall delvis svart.
En konstruktion af det slag, hvarpå vi nu gifvit
exempel, kallas en synoptisk karta, hvilket namn
innebär, att hon lemnar en öfversigt af väderleken
inom ett större område. Det är hufvudsakligen studiet
af dessa synoptiska kartor, vi ha att tacka för vår
närvarande kännedom om stormarna, och meteorologerna
ha på senare tider med ifver egnat sig åt detta
slag af undersökningar. De ha deraf lärt, att de
flesta, för att ej säga alla stormar, som tillhöra
det slag, vi nyss beskrifvit, komma till oss från
Atlantiska hafvet och framgå öfver vår verldsdel i
Öfvervägande östlig riktning. Med deras bana förstås
då ingenting annat än medelpunktens väg, således den,
som i vårt anförda exempel angafs genom den prickade
linien. Det största antalet af de stormar, som framgå
öfver Atlantiska hafvet, anses dock gå mot N.O. och så
långt nordligt, att vi knapt beröras deraf. Island och
hafvet norr om det nordligaste Norge äro de egentliga
skådeplatserna för deras härjningar. Stundom följa de
ock sydligare banor och hemsöka då mellersta och södra
Europa. De trakter, som först träffas, äro de norska,
storbritanniska och franska kusterna, och oftast få
dessa mottaga de våldsammaste utbrotten af stormarnas
raseri, som vanligen aftager under framskridandet mot
Europas fastland, der hvirfveln småningom försvinner.
En storm af det slag, hvarmed vi nu syselsätta oss,
sträcker sig ofta öfver en högst betydlig yta. Hans
tvärlinie kan stundom uppgå till mer an två hundra
svenska mil, så att hans verkningar äro märkbara från
nordligaste Norge till mellersta Frankrike samt från
Irland till det inre Ryssland. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
