Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ostronen - Perlmuslan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Om man undantager ostran, sätter väl knappast någon
musla så många menniskor i rörelse som
Perlmuslan (avicula margaritifera), hvars form under
olika utvecklingsskeden läsaren kan lära känna genom
att kasta en blick på närstående afbildningar. Den
yttre sidan af skalet är grågrön med hvita strimmor
och försedd med bladaktiga, hvarandra taktegellikt
täckande fjäll; den inre sidan utgöres af ett mycket
tjockt perlemorlager.
Perlmuslans utbredningszon sträcker sig från Persiska
viken genom Indiska och Stora oceanerna ända till
kusterna af Mejico och Panama. Hon lefver kolonivis
på sandig eller dyig botten och på korallref samt
bildar ofta 2 fot höga lager på ett djup af 5 till
15 fot. Det är denna musla, som lemnar dessa sköna
och dyrbara perlor, hvilka täfla i värde med många
ädelstenar. Rörande sättet för deras tillkomst vet
man, att de äro afsöndringar från djurets mantel,
d. v. s. den muskulösa hinna, hvari det ligger
insvept och hvarifrån skalen afsöndras. Perlorna äro
fria, rundade, hårda, antingen vattenklara eller
vackert färgade kroppar. Stundom äro de dock
fastvuxna på det inre skallagret. Deras inre bygnad
visar koncentriska lager, hvilka bildats det ena
omkring det andra medelst verksamheten hos samma
körtlar i manteln, hvilka gifva upphof till den
egentliga skalsubstansen. Deras uppkomst kan anses
som en ren tillfällighet, enär man esomoftast i
perlans medelpunkt finner ett sandkorn eller någon
annan liten hård kropp, som inträngt i manteln,
sårat denna och genom retningen på dess körtlar
föranledt bildandet af fri perlemorsubstans, d. v. s.
af perlan, som således bör anses som ett patologiskt
alster. På grund af nämda iakttagelser bruka kineserna
tvinga dessa djur att alstra perlor: de taga upp
muslorna ur vattnet, såra deras mantel med en nål och
kasta dem sedan åter ut i hafvet. Många af dessa sår
läkas visserligen strax igen, andra deremot gifva upphof
till bildande af perlor. Denna perlbildning lär dock
försiggå ganska långsamt och fordrar sannolikt flera år.
De s. k. äkta perlorna ha redan sedan gammalt hört
till damernas älsklingsprydnader och äro ju ännu i
dag högt värderade. I forntiden hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
