Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fiskesätt - Hafsfiskenas betydelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ock folken redan på de tidigaste och lägsta grader
af bildning. Australiens och de sydamerikanska
kustländernas mest ociviliserade invånare förstå
väl att skaffa sig muslor och fiskar, och deras
fångstmetoder äro lika mångfaldiga som fiskarnas art
och lefnadssätt. Vi kunna urskilja tre väsentligt
olika grupper af fångstsätt. I den ena begagnar man
sig af nätet eller andra redskap, bygda efter samma
princip, i den andra af kastspjutet och lansen,
i den tredje af metkroken. Men utom dessa begagnar
man ännu en mängd andra medel för att öfverlista
fiskarna. Genom rastlöst förföljande uttömmer man
deras krafter, man skjuter dem med pilar eller kulor,
ja, för att ännu lättare fånga dem, förgiftar man
deras eget element med döfvande frukter och frön.
Hafsfiskenas betydelse. Man kan utan öfverdrift
påstå, att milliontals menniskor på jordens mest
skilda trakter företrädesvis eller uteslutande lefva
af de näringsmedel, som hafvet bjuder dem. Hela
folkstammar, t. ex. eskimåerna i Nordamerika och
på Grönland, de sydamerikanska pesjäräerna, många
kustfolk vid Persiska viken, en stor del af de folk,
som bo på östra Sibiriens kuster, äro verkliga
iktyofager. Inkomsten af fisket i dess helhet,
beräknad i guld, belöper sig för hvarje år till
millioner, hvilkas tal vi ej ens tillnärmelsevis
förmå angifva. Blott som ett exempel vilja vi nämna,
att årliga inkomsten af hafsfisket i Norge under åren
1868–1872 beräknas i medeltal ha utgjort öfver 40
millioner rdr. Fiskerierna äro af den mest framstående
vigt för handel och sjöfart, och många länder ha
ännu ej på långt när lärt sig uppskatta deras stora
statsekonomiska betydelse.
Det så kallade stora fisket innefattar hvalfiskfångst,
säl- och hvalrossjagt samt torskfisket. Det lilla
hafsfisket syselsätter sig med sill-, makrill-,
brissling- och sardellfisket *). Till det lilla fisket
räknas vidare ostron-, hummer-, perl- och svampfiske
samt sköldpaddsfångst och tripangfiske o. s. v.; äfven
ejderdunsfångsten och insamlandet af salangansvalbon
och guano stå i förbindelse med hafsfiskena, om
ock endast medelbart, då de dels drifvas af sjömän,
dels till sin uppkomst ega samband med hafvet. Båda
fiskena, det stora så väl som det lilla, betraktas
med rätta som en förträfflig skola för utbildande af
sjömän och ha derför af många regeringar, t. ex. den
amerikanska, holländska, franska, danska och svenska,
blifvit uppmuntrade genom premier och privilegier. I
Sverige är det egentligen sillfisket, som i detta
hänseende blifvit tillgodosedt. I de tyska sjöstäderna
egnades förr ej den uppmärksamhet åt fisket ute på
oceanen, som förhållandet var i Holland, Amerika,
England och Frankrike. Dessa länder, som ännu i dag
uteslutande skatta många rika fiskbankar, hemta
årligen ur oceanen till många millioner riksdalers
värde en den förträffligaste, sundaste och mest
välsmakande föda, som dessutom för sin billighets
skull snart finner en lätt afsättning och nu, sedan
jernvägarna öfver allt nå kusterna, hastigt kan
försändas långt in i landet. I Tyskland
*) I Holland kallas emellertid sedan gammalt
sillfisket det stora fisket för dess omfång och
afkastning, i hvilka hänseenden det öfverträffar alla
de andra fiskena, till och med hvalfiskf ångsten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
