Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sillfisket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I Holland, liksom i England och Skotland,
finnas platser, för hvilka fisket utgör den enda
inkomstkällan, t. ex. Vlaardingen med 8 till
9 tusen invånare och Maassluis med öfver 4 000
invånare. Der är allt inrättadt med afseende på
fiskets särskilda behof, och allt hänger på det
närmaste tillsammans med detta. Hela affärs- och
sällskapslifvet på dessa platser bär en egendomlig
prägel. Bildliga framställningar från fisket pryda
till och med kyrkorna.
Sorgligt är Sveriges minne af sillfisket, som ännu i
början af detta århundrade i Bohuslän var storartadt
rikt. Historien talar om flera särskilda perioder, då
detta fiske varit ovanligt gifvande, medan det under
mellantiderna antagligen aldrig fullständigt upphört,
oaktadt fångsten varit för ringa att tilldraga sig
en större uppmärksamhet. Hvad orsaken varit till
denna förändring, känner man ej. Antagligen är hon
hufvudsakligast att söka i det vanliga förhållandet,
att på samma gång en djurart, som tjenar andra till
föda, under skyddande omständigheter i allt högre
grad förökar sig, lockar hon också till sig allt
flera fiender, som nu, då näringen är riklig, på
samma sätt vinna ökad fortplantningsförmåga. Den
svagare viker för den starkare: sillen går att
söka nya lekplatser, som bjuda bättre skydd. När
rofdjuren ej finna samma tillgång på föda, minskas
äfven deras antal. Kommer så en ny sillstam till den
gamla lekplatsen, och finner han åter förhållandena
gynsamma, kan han ock tillväxa i hastig skala,
så riklig är hans afföda. Att menniskan genom sina
fångstredskap och en oförståndig skötsel af fisket
kunnat utöfva samma inflytande som rofdjuren, lär af
ingen kunna bestridas;, men huru mycket af skulden
hon har att bära, är ännu ett tvistefrö mellan olika
åsigter och intressen. Säkert är väl, att hon i forna
tider ej förmådde lika kraftigt inverka störande på
sillens lek eller förderfvande på hans yngel, som
med nutidens redskap är möjligt, men ändock »vandrade»
sillen. Hvad Bohuslän beträffar, känner man, att ett
större sillfiske der drifvits omkring: år 1020. Lika
så har antagligen ett rikt fiske der egt rum ungefär
mellan åren 1260 och 1340, då sillfisket äfven vid
Skåne var synnerligt gifvande. Antagligen ej fullt
så rika voro de bohuslänska sillfiskeperioderna
1556–1587 och 1660–1678. Annat blef förhållandet
under perioden 1750–1808, då Bohuslän egde ett
sillfiske, hvars like knappast någonsin funnits. I
oerhörda »sillberg», såsom man benämde stimmen,
inträngde då dessa fiskmassor mellan skären och i
fjordarna för att der förrätta sin lek. Man har
beräknat, att endast 1787 fångades vid Bohuslän
åtminstone 1V2 million tunnor sill eller ungefär 1 1/2
milliard individer af denna art. Rikedomen flödade,
det är medaljens vackra sida; men folket drogs från
åkerbruket och lärde sig förakta en stadig handtering,
en" mängd lösdrifvare-samlades hit från rikets alla
kuster, och sedeslöshet och oordningar satte sin
prägel på medaljens frånsida. När allt var slut, då
sillen 1809 försvann eller åtminstone upphörde att
i så stora stim intränga i fjordarna för att leka,
egde Bohuslän qvar sitt minne af en gyllene tid,
men förenadt med de sorgliga följderna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
