Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nordsjöfisket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fram öfver hafsbottnen. Lägger man örat till
skeppsrelingen, kan man tydligt höra skrapningen af
de båda byglarna, som röra sig fram på bottnen.
Ar nu »tiden» öfverstånden, och har man med möda
halat upp trawlen, inträder ett ögonblick af stark
spänning, ty äfven vid den sorgfälligaste handtering
af fisket och med en noggrann kännedom om platsen
spelar dock alltid lyckan sin rol. Har man fått den
långa bjelken och byglarna på däck, drar man upp
nätet med händerna, hvarvid man ofta får uppbjuda all
sin kraft. I sjön ser man snart, huru det lyser upp
från de hvita bukarna af fiskar, som hoppa och slå
omkring sig. Allt tätare tränga de ihop sig i spetsen
af nätet, tills de bilda en packad klump, i hvilken
snart, i följd af den våldsamma sammantryckningen,
allt lif förqväfves och döden fattar sina rof. Så
länge fiskarna simma i vattnet, förmår manskapet
draga upp dem med handkraft, men komma de upp
öfver vattenytan, blir tyngden vid ett något så när
rikligt fiske så stor, att man blir tvungen slå ett
tåg omkring smaländan af nätet och hissa upp det
med en tälja. Nu skakas fiskarna ut på däck, och
man begynner arbetet med sorteringen. Plattflskar
af flundrefiskarnas familj, som simma på ena sidan,
bilda den ojemförligt större delen af fångsten, bland
dem den kraftiga, synnerligt välsmakande pigghvarren,
släthvarren, som ej står denna mycket efter i värde,
den underligt skapade sjötungan och den på ljusbrun
botten vackert gulfläckiga rödspättan. Dessemellan
ligga der i mängd de praktfullt färgade, särdeles
välsmakande knorrhanarna, som i döden spärra upp sitt
stora, vida gap och stirra på en med sina glosögon,
hvilka sitta i ett väldigt, kantigt hufvud. Vidare
se vi der taggiga rockor, talrika hajar, hvilka
emellertid här alls icke se ut som hafvets hyenor,
utan i stället tyckas vara särdeles harmlösa, och
jemte dem en och annan fjärsing, måhända äfven
några stycken tobisar, en art, som eljest vanligen
uppgräfves ur sanden invid kusten för att begagnas
till agn.
Höst och vinter sälla sig till dessa talrika
representanter af torskarnas smakliga slägte: så den
i lifvet oroliga, men lättdöda koljan, som genom
skrapningen i nätet vanligen förlorar sina fjäll,
och i hennes sällskap den fastare torsken och kabeljon
(stortorsk). Bland alla dessa fiskar ligga, som stora,
oformliga slemklumpar, de eljest i vattnet så artigt
framsimmande maneterna. Talrika bernhardinkräftor,
med bakkroppen gömd i döda snäckhus, springa omkring
på däcket för att söka ett hål att gömma sig uti,
och ej ens nu i sin ångest förneka de sitt trätgiriga
lynne. Enstaka förekomma några vanliga krabbor och
spindelkrabbor, sällan ser man en hummer i hans hårda
stålblå rustning. Vidare får man der se en mängd
sjöstjernor, hårstjernor, barkpolyper (flustror),
fjäderbuskpolyper (pennatulider) och de underliga
bildningarna af hafssvamparnas (tvättsvamparnas)
klass, hvilka både zoologer och botanister länge
sköto ifrån sig, emedan ingen såg sig god att få
någon reda på dem, tills de slutligen för alltid i
systematiken införlifvades med djurriket. Stundom
bringar trawlen äfven upp stora massor af snäckor
(enskaliga blötdjur), t. ex. valdhornssnäckor,
nafsnäckor, ryssjesnäckor (nassa), sällan deremot
tvåskaliga muslor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
