Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nordsjöfisket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vid sorteringen duga blott pigghvarren, släthvarren,
tungorna och koljorna; allt annat, hajar, rockor,
de smakliga knorrhanarna och rödspättorna sopas åter
öfver bord och kastas i hafvet. Det skar mig i hjertat
vid åsynen häraf, och till och med fiskare beklagade
detta åtgörande. Af hvarje fisketag går på detta
sätt den ojemförligt större delen förlorad. Vid ett
tag uppskattade jag de 10–13 tum långa rödspättor
(weserspättor), som på detta sätt sopades öfver
bord, till ett antal af 500 stycken. Fiskarne
förklarade dock detta tal vara allt för lågt
tilltaget. Visserligen behåller manskåpet ett
par mål af denna fisk (ty rödspättan är synnerligt
välsmakande), och på flera af kuttrarna sågo vi
också vanten prydda med underliga knippen, bildade
af hundratals spättor, som der voro upphängda till
torkning och hvilkas hvita blindsidor lyste klart mot
solen. Dessa tagas sedermera hem till proviant af det
gifta manskapet, och när de blifvit uppblötta, förtär
man dem med god smak. Men det är också allt. Det allra
största flertalet går förloradt och tillintetgöres
alldeles onödigtvis. Och hvaraf kommer nu detta
barbariska slöseri? Tyskarna äro ännu i dag ej
något egentligt fiskätande folk; man köper endast de
fiskarter, man känner. Knorrhanarna, som ha ett tjockt
köttlager och smaka mycket godt både kokta och stekta,
finna ingen afsättning på torget; rödspättorna, som på
Bremens gator nästan dagligen utbjudas som »lefvande
buttor», dem vill ingen ha, om de slagtas samt med
uttagna inelfvor och inpackade i is sändas till torget.
Till och med de små koljorna, som i mängd gå in i
trawlen och fastna der (ehuru de tyska näten ha vidare
inaskor än de engelska), kan man antingen alls icke få
sålda, eller får man dem så lågt betalade, att de ej
kunna bära frakten, medan i England hvarje sådan fisk
gäller åtminstone en penny. De nämda fisksorterna
skulle eljest ensamma kunna betäcka största delen af
omkostnaderna for fisket. Det är först genom att bereda
afsättning af dem, som fiskeribolagen kunna blifva,
hvad de önska vara: en välgerning för folket, ej blott
skaffningsanstalter för några läckergomars bord.»
Detta fiske med trawlen, hvars förträfflighet som
fångstredskap ingen lär förneka, hotar emellertid
att gifva anledning till rätt ledsamma förvecklingar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
