Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hvalarna och hvalfångsten - Säl- och hvalrossfångsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den yppiga gräsmattan på en äng, än ser man dem
sågade i stycken och använda som af visare vid
byvägarna och gatorna. De stå der som vitnen om den
betydelse, hvalfångsten före vår tid egde för dessa
trakter. Liksom hvarje jägare älskar att omgifva
sig med varaktiga och i ögonen fallande minnen af
sina äfventyr, liksom han fastspikar roffåglar öfver
sin stalldörr och smyckar väggarna i sin boning med
horn, fällar och fjädrar, lika så förde de gamla
hvalfångarnas »kommendörer» dessa käkben med sig hem
och upp-stälde dem till en erinran om sina färder.
Gör man sig besvär att fråga efter, skall man ännu
i dag träffa på »grönlandsfarare» i hvar enda by,
folk som i februari eller mars gå till sjös och
under nära hälften af året egna sig åt säljagt
och hvalfångst bland de arktiska hafvens isar,
medan de under hösten och vintern äro syselsatta med
fredligare arbeten och tillbringa sitt lif i hemmet
som landtmän, handtverkare eller till och med som
bymusikanter. Men hvad man nu finner af denna ras,
är dock blott ett matt återsken af forna tiders. De
talrika käkbenstrofeerna visa tillbaka på tider, då
detta yrke stod i långt kraftigare blomstring. Det
fans en tid, då öfver tjugu hvalfangarfartyg årligen
utgingo från Bremen, samt från weser- och elbehamnarna
tillsammans mellan femtio och sextio skepp seglade på
de norra jagtplatserna, en tid, då den af tyska fartyg
gjorda fångsten årligen uppgick till 300–400 hvalar.
Äfven i det på senare tider öppnade fiskeriområdet
i Davissundet finnes en »Hamburger-bai». På vissa
tider har denna fångstaffär från Hamburg ensamt
haft en större utsträckning än de från England och
Skotland tillsammans. Antalet af de från Wesers
och Elbes mynningar utsända fångstskeppen utgjorde
vanligen mera än en tredjedel, ofta till och med
hälften af holländarnas, hvilka ända till slutet af
förra århundradet obetingadt intogo första rummet i
denna handtering. Den rang, hanseaterna intogo, var
således på intet sätt underordnad, och deras förtjenst
bör skattas så mycket högre, som de i allmänhet ej
erhöllo någon uppmuntran eller något understöd i form
af premier eller monopol från sina regeringars sida,
utan, helt och hållet öfverlemnade åt sin egen kraft,
hade att kämpa mot konkurrensen med sina mera gynnade
medtäflare.
Säl- och hvalrossfångsten. Liksom man jagar hvalen
för hans och barder, jagar också europén ej mindre
än grönländaren och eskimån de talrika sälskarorna
för deras skinn och tran. Sälarter anträffas
i nästan alla haf; likväl bebo de hufvudsakligen
de kallare zonernas kusttrakter och visa sig i
allmänhet aftaga i antal och storlek, ju mera
man närmar sig tropikerna. Den norra och södra
hemisferen äro ungefär lika rikt, försedda med
salar. I norden lefva och jagas förnämligast den
vanliga sälhunden eller spräckliga sälen, gråsälen,
grönlandssälen, den väldiga hafertsälen, klappmytsen
och hvalrossen. I söder deremot finna vi sjöelefanten
eller snabelsälen, leopardsälen eller sjöleoparden
och den med man försedda, öronsälen eller sjölejonet,
till hvilka dessutom kan läggas en mängd mindre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
