Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Husen och stören
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är hans fångst en stor förlustelse för der varande
sportsmän, och i synnerhet är mynningen af floden
Tyne berömd för sin rikedom på denna fisk, hvarför
också vid vissa tider talrika fiskarbåtar betäcka
dess yta både natt och dag. Af största intresset är
emellertid fångsten af husen och stören i Ryssland,
t. ex. vid stränderna af floderna Volga och Ural,
der denna fångst i betydande mån ingriper i hela
folklifvet. Så snart isen bryter upp, vanligen i
februari, vandra först husarna (acipenser huso)
under fjorton dagars tid upp från Kaspiska hafvet. En
tid derefter följa dem under en månad sevrugorna
(acipenser stellatus) i täta skaror. Mot midten af
april inställa sig störarna (acipenser sturio) med
sterletterna (acipenser ruthenus) och malarna
(silurus). Under sommarn fångar man dessa fiskar
dels i nät, dels med krokar utan agn, men hängande
så tätt i vattnet, att störarna under sin vandring i
floden haka sig fast uti dem, och så riklig är denna
fångst, att Astra-kans fisken årligen lemna öfver
100 000 husar, öfver 300 000 störar och en och en
half million sevrugor. Af 1 000 husar erhåller man
i medeltal 290 skålpund husbloss och 3 850 skålpund
kaviar, af 1 000 störar 96 skålpund husbloss och 2 300
skålpund kaviar. Störst bland dessa fiskar är husen,
hvaraf Pallas anför ett exemplar från Kaspiska hafvet,
som vägde 2 800 skålpund och hvars rom (kaviar)
ensam vägde 800 skålpund. Bästa både kaviar och
husbloss lemnar emellertid sevrugan och i synnerhet
sterletten, hvilka dock aldrig nå sådan storlek som
de begge andra här nämda störarterna. En sevruga kan
dock bli 6 fot lång och få en vigt af 50 skålpund;
en sådan hona kan lemna 10 till 12 skålpund kaviar.
Så snart Uralfloden på senhösten bogar öfverdraga sig
med en tunn isskorpa, hvilket vanligen sker mot slutet
af november eller i december, uppsöka dessa fiskar
företrädesvis de djupare ställena i floden för att der
i långa rader lefva sitt stilla vinterlif i ett slags
dvala. Då emellertid denna flods botten i följd af
strömsättningarna årligen förändras, så att fiskarnas
hviloställen i djupet ej alltid kunna vara kända,
söka kosackerna, så snart floden visar sig vilja
tillfrysa, utmärka de ställen, der fisken stimmar
i ytan i liflig ilans, innan han går till hvila,
eller ock lägga de sig, när floden nyss tillfrusit,
ned på den tunna och som glas genomskinliga isen,
betäcka hufvudet med ett mörkt kläde och kunna då se,
huru de stora fiskarna hvila i ro på bottnen. De
märken, de då kunna göra sig, söka de sedermera
begagna vid vinterfisket, hvilket betraktas som
en allmänning. Till fiskredskap har hvarje kosack
en 8 till 10 fot lång stång, vid hvars nedre ända
starka, halfrunda och mycket skarpa hakar af jern äro
fästa; dessutom har han flera mindre hakar på korta
stänger för att draga upp fisken ur hålet på isen,
en jern-stång for att uppbryta isen samt en spade.
När den dag kommer, då fisket skall begynna, och
atamanen, föreståndaren för fisket, är vald, befinner
sig folket i den mest spända väntan. Tusentals
kosacker samlas till den för fisket bestämda
platsen. De åtföljas af en mängd ryssar och
kirgiser, hvilka som legda arbetare gå fiskarne till
hända. Efter kosackerna komma långa tåg af ryska
köpmän med sina många foror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
