Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fiskodlingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fiskodling. Aftagandet af rikedomen på sötvattensfisk
har bland annat sin grund i industrins starka
tillväxt. Man beskyller de talrika ångbåtarna för
att bortskrämma fisken, och det händer väl också,
att de hindra äggens utveckling derigenom, att de med
sina häftiga rörelser i vattnet slita bort dem från
vattenväxterna eller röra upp dem bland sanden, der
de ligga på bottnen, och på detta sätt lemna dem till
pris åt de öfriga vattendjurens glupskhet. Fabriker
afskara floder och strömmar med sina dammar, så att
fiskarna för sin äggläggning ej kunna framtränga
till de mindre vattendragen och bäckarna, der de
finna det för sig mest passande och vanligen mera
beständiga vattendjupet, utan blifva tvungna att leka
i fabrikernas konstgjorda kanaler, der vattenhöjden
genom de ständiga aftappningarna oupphörligt vexlar,
hvarvid ägg och yngel förstöras. Dertill kommer, att
det vatten, som flyter ut från fabrikerna, ej sällan
innehåller klor, saltsyra, kalk och andra frätämnen,
hvilka för fiskarna ej äro mindre skadliga än de
ruttnande organiska ämnen, som inkomma i strömmarna
från städernas af loppstrummor samt de ställen, der
rötning af hampa och lin pågår. Fiskarne sjelfva skada
sitt fiske ej blott derigenom, att de med notdragning
förstöra leken och med finmaskade nät och notar allt
för tidigt uppfånga ynglet; på sina ställen händer
det ock, att man i vattnet utkastar osläckt kalk och
åtskilliga narkotiska ämnen för att på det beqvämaste
sättet göra sin fångst.
Af dessa och andra orsaker har verkligen på många
ställen och i många länder en påfallande minskning
i fisket inträdt. Det betänkliga i detta förhållande
har både hos teoretiker och praktiker väckt önskan
om en förbättring och ett återställande af fisket,
så vidt det vore möjligt, samt kommit dem att tänka
öfver de härtill användbara medlen. Detta sträfvande
har ej heller varit utan framgång. På samma gång lagen
söker hindra ett oförståndigt fiske, som endast tänker
på stundens vinst, har den konstgjorda befruktningen
af fiskrom på mångfaldiga ställen blifvit försökt och
använd, och jemte fiskets skydd genom lagen är detta
det naturligaste medlet att å nyo besätta floder och
sjöar med fisk.
Uppfinningen af den konstgjorda befruktningen
är svensk och pröfvades först i sjön Roxen i
Östergötland. Uppfinnaren var rådman C. F. Lund
i Linköping, som i Vetenskapsakademins handlingar
for 1761 beskref sina »Rön om fiskeplantering uti
insjöar».
Ett par år derefter blef en metod att på konstgjord
väg utkläcka forellägg i »Hannoversches magazin»
(1765, n:r 62) beskrifven af två tyskar,
von Holstein (1763) och Jacobi, fiskodlare i
Lippe-Detmold. Sedermera gjorde äfven Spallanzani
och Rusconi i Italien samt Vogt och Agassiz (1842)
i Schweiz försök med konstbefruktning och utkläckning
af fiskrom. Två fiskare i La Bresse, en by bland
Vogeserna, gjorde å nyo försök med konstbefruktning
af fiskrom. Nu tog franska regeringen saken om hand,
och i Löchelbrunnen vid Hüningen, på venstra
Rheinstranden, grundades 1851 en storartad anstalt
för fiskodling, hvarigenom äfven allmänhetens
uppmärksamhet riktades på denna nya industrigren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
