Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fiskodlingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Största antalet af de vigtigaste sötvattensfiskarna
- och här taga vi närmast hänsyn endast till dem -
lägger ägg, som bli liggande på bottnen antingen fria
eller i någon ringa grad öfvertäckta af småsten, grus
och sand; det mindre antalet af dessa fiskar klibbar
fast sina ägg vid vattenväxter eller -stenar. De
sätt, hvarpå fiskarna härvid gå till väga, äro
mycket olika; vanligen stryker sig honan sakta mot
bottnen, afsätter sina ägg, och hanen, som följer
efter henne, öfvergjuter dem med sin så kallade
mjölke. Tiden för laxens lek vexlar efter olika
orter och arter, men inträffar alltid på senhösten,
från september till december. Gäddan leker om våren;
man har indelat hennes lektid i tre olika perioder:
de minsta, yngsta leka först, i februari, och kallas
isgäddor, i mars och april leka de större, hvilka man
kallat gräsgäddor, de största åter leka ännu senare,
ända in i maj, och bära namn af löfgäddor. Den
egentliga karpen, liksom karpfiskarna i allmänhet
(ruda, braxen, mört, löja m. fl.), leker om våren
och forsommarn, i maj och juni. Antalet af de ägg,
fiskarna lägga under leken, är stundom otroligt
stort; en lax beräknas i medeltal lägga 10 000 ägg om
året (en annan beräkning säger 1 000 ägg för hvarje
skålpund af laxens vigt), en gädda 60 000, en abborre
80 000. Men icke desto mindre är antalet af de ägg,
som utveckla sig till mogen fisk, endast ringa. Många
ägg förstöras af lake, gers eller andra fiskar, af
kräftor, af åtskilliga insektslarver, af märlor och
karplöss (argulus); vattenmöss och simfåglar (gäss,
änder och svanar m. fi.) uppsöka dem till sin föda,
och en parasitisk mögelsvamp fäster sig på dem och
förstör dem i tusental på en kort tid.
Detta är nu allt faror, hvarför konstbefruktningen
och fiskodlingen måste söka skydda äggen. Vaksamhet
och påpasslighet äro ovilkorliga fordringar; eljest
är konsten just ej så stor. Under fiskarnas lektid
utväljer man de präktigaste exemplaren, fattar dem
med den ena handen omkring gällocken och stryker dem
med den andra handen sakta och med en svag tryckning
längs buken från hufvudet mot stjerten. Om nu ägg
och mjölke äro mogna, rinna de ut i strålform. Bäst
går det, om två eller flera personer kunna samtidigt
syselsätta sig härmed, då den ena tager honorna, den
andra hanarna om hand, så att mjölke och rom kunna
blanda sig sjelfva, redan då de komma ut ur fiskarna,
och rinna ned i samma kärl. Är man ensam, låter man
först rommen rinna ut i ett kärl med flat botten och
med så mycket vatten deri, att detta jemnt täcker de
ägg, man vill befrukta och hvilkas tillbörliga antal
man snart lär sig beräkna. Under ett jemnt omrörande
af äggen gjuter man sedermera öfver dem den mjölke,
man på samma sätt utpressar ur hanen. En hane räcker
dervid vanligen till för att befrukta äggen från
5–6 honor.
Nu följer kläckningen af äggen, och på denna får
fiskodlaren använda synnerlig uppmärksamhet. Den
värmegrad i vattnet, som är nödvändig för äggens
utveckling, är olika för de olika fiskarterna och
utrönes bäst af de förhållanden, hvarunder fiskarna
leka i det fria. Utom värmegraden måste man äfven
taga noggrann hänsyn till den renhet, lufthalt och
friskhet, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
