Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De gamlas kemiska kunskaper - Alkemins tidehvarf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Att egypterna kunde färga medelst betning, är
sannolikt, men ej säkert; åtminstone höllo de sin
konst mycket hemlig.
Om vi, ehuru ej obetingadt, låta det antagandet gälla,
att de egyptiska presterna inom naturvetenskapernas
område kände till åtskilligt mera, än som, strängt
taget, kan bevisas, få vi en otvungen förklaring
på den brinnande håg, hvarmed efter det romerska
rikets förfall kemin från och med det fjerde
århundradet omfattades af bysantinerna. Presternas
hemlighetsmakeri och folkets vidskepliga rädsla
måste, i den mån kristendomen utbredde sig, allt
mer försvinna. Genom adepternas öfvergång till den
nya läran upphörde det insamlade kunskapsförrådet
att vara den egyptiska hierarkins uteslutande
tillhörighet. Om det också ej spreds bland
allmänheten, var det likväl ej längre någon religiös
hemlighet, utan en vetenskaplig, och den naturliga
följden häraf blef, att detta kunskapsförråd nu allt
mera utvidgades och ökades samt utbredde sig på allt
flera händer. Alexandria, som förut varit de gamla
egyptiska mysteriernas hufvudsäte, blef nu de nya
vetenskapernas vagga.
Alkemins tidehvarf. I det af araberna eröfrade
Alexandria, äfvensom från åtskilliga andra folk, med
hvilka de under sina eröfringståg kommo i beröring,
inympades på dem denna fallenhet för vetenskaplig
id, som de sedermera, när de blifvit bofasta i de
eröfrade länderna, i så rikt mått visade och ännu
mera utbildade. Det vore alldeles oriktigt att tro,
att denna hugstora nation, som under nära ett halft
årtusende monopoliserade all poesi och lärd bildning,
af eget frö uppdrifvit den praktfulla växten. Före
det åttonde århundradet finna vi hos araberna intet
spår till en fredlig riktning, och huru skulle
väl ett sådant antagande kunna stå tillsammans med
förstöringen af det alexandrinska biblioteket 642? Ja,
koran med sin fatalistiska verldsåsigt förbjuder rent
af all forskning, all tankeöfning, och följaktligen
måste under den första tiden af hans utläggning hans
fanatiska anhängares verksamhet inom tankens verld
varit ganska begränsad.
Först i fjerde århundradet synes iden om
metallförvandlingen eller den förmenta konsten att
efter behag förbyta en metall till hvilken annan som
helst ha uppstått, ty man torde väl med säkerhet kunna
antaga, att denna ide, som framhöll löftet om omätliga
rikedomar, måste från första stund ha gifvit anledning
till hvarjehanda kemiska försök, och om sådana försök
får man före det fjerde århundradet ej höra talas. Att
en sådan ide kunde göra sig gällande, berodde på den
då allmänt gängse åsigten om metallernas natur, enligt
hvilken de skulle i vexlande proportion bestå af två
ämnen, som visserligen betecknades med namnen svafvel
och qvicksilfver, men dock voro någonting annat,
än hvad man vanligen så kallar. Metallförvandlingen
åstadkoms, trodde man, eller borde åstadkommas medelst
ett ämne, benämdt »lapis philosophorum», de visas
sten, men äfven på olika tider och af olika personer
kalladt det stora elixiret, det stora magisterium
(mästerstycket) eller den röda tinkturen. Att utfinna
och tillreda detta mystiska ämne blef alltså
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
