Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den medicinska kemins tidehvarf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
återtog han sitt förra kringflackande lefnadssätt
och dog slutligen i elände i Salzburg 1541.
Samtidigt med Paracelsus, men i allt dennes
sannskyldiga motsats, lefde i Sachsen en forskare,
hvilken, ehuru sjelf läkare, förblef alldeles oberörd
af den häftiga omstörtning i de medicinska och kemiska
åsigterna, som, af hans samtida framkallad, först
efter dennes död förmådde göra sig rätt gällande,
men icke desto mindre i en helt annan riktning på det
väsentligaste förde kemin framåt samt gaf de båda
med henne närbeslägtade vetenskaperna mineralogi
och hyttkonst en så klart framhållen uppgift och så
mycket nytt material, att man kan anse honom för
deras egentlige grundläggare. Denne man var Georg
Agricola, som, född i Glaucha nära Meissen 1494,
gjorde sina studier i Leipzig samt derefter äfven vid
åtskilliga italienska universitet. Återkommen till
fäderneslandet, föranleddes han af det blomstrande
skick, som Erzgebirges bergsbruk då företedde,
att jemte utöfningen af sitt läkaryrke äfven
syselsätta sig med mineralogiska och metallurgiska
forskningar. Han slog sig alltså ned som läkare
i Joachimsthal, men flyttade snart till Chemnitz,
der han hade bättre tillfälle att egna sig åt sina
älsklingsstudier och der han äfven dog 1555. Han
begrofs i staden Zeitz i Preussen, emedan hans
protestantiska landsmäns religiösa ofördragsamhet
vägrade honom, som förblifvit den katolska läran
trogen, en graf i sachsisk jord.
Fig. 3. Georg Agricola.
De framsteg, kemin genom honom gjorde, voro, såsom
redan blifvit nämdt, af öfvervägande metallurgisk
art. Han uppfann en malmrostningsmetod, som
medgaf insamlandet af det bortgående svaflet,
och gaf anvisningar rörande koppargarning. Genom
tillsatt bly utdrog han silfret ur koppar och
jern. Vidare visade han, huru man skulle ur malmerna
erhålla vismut, spetsglans (svafvelantimon) och
qvicksilfver, samt utarbetade tjenliga metoder för
fabriksmässig tillverkning af koksalt, salpeter,
grön vitriol och alun. För malmproberingen eller
utrönandet af malmernas metallhalt gaf han likaledes
högst värdefulla föreskrifter, som, bland annat
omfattande lämpliga proberingsapparater, till början
af det adertonde århundradet förblefvo allmänt
gällande. Slutligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
