Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den medicinska kemins tidehvarf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
äras han ock af mineralogerna såsom den, hvilken
först lyckades på ett någorlunda systematiskt och
för vetenskapens vidare utveckling fruktbringande
sätt ordna och klassdela mineralen.
Alla dessa hans kemiska arbeten gå sin egen
sjelfständiga väg, helt och hållet oberörda af
tidehvarfvets hufvudriktning, och vunno derför ej
under hans lifstid det erkännande, hvartill deras
verkliga värde bort berättiga dem. Så mycket mera är
det derför kulturhistoriens skyldighet att framhålla
en sådan verksamhet. Bland Agricolas samtida och
närmaste efterföljare fans ingen enda, som kunde mäta
sig med honom i anderik begåfning och allvarligt,
pligttroget, sanningsälskande forskningsnit, och allra
minst Paracelsus, mot hvars åsigter och läror striden
efter hans död uppflammade ännu häftigare. Men ehuru
visserligen mycket af det, som bekämpades, var oklart
och falskt, kunna dock Paracelsus’ motståndare ej
tillvinna sig något synnerligt deltagande, ty dels
voro deras påståenden fullt lika falska och oklara,
dels ha de med sin maskstungna auktoritetstro ej i
ringaste mån gjort vetenskapen något verkligt gagn.
Bland anhängarna af Paracelsus finna vi deremot,
jemte en hel svärm charlataner och taskspelare,
t. ex. den beryktade Leonhard Thurneisser, äfven
mycken redlig och snillrik forskning. Turquet de Mayerne,
född i Genève 1573, Oswald Kroll i
slutet af samma århundrade och Adrian von Mynsicht
i början af det följande höllo genom sitt anseende
den goda sådden vid lif, medan i synnerhet Andreas
Libavius, död 1616, bidrog till skingrandet af de
gröfre villfarelser, som från det medicinskt-kemiska
systemets stiftare vidlådde det. Begåfvad med
en utomordentlig observationsförmåga, utarbetade
Libavius en hel mängd nya metoder, som ej allenast
vid undersökningen af de redan före honom kända
läkemedlen, utan äfven för framställandet af nya
kemiska föreningar blefvo till den största nytta. Den
metod att genom upphettning af svafvel med salpeter
frambringa svafvelsyra, som ännu i dag ligger till
grund för svafvelsyretillverkningen, härstammar från
honom. Spiritus salis furnans Libavii är en ännu
bruklig benämning på tennkloriden, som han erhöll
genom att distillera sublimat (qvicksilfverklorid) med
tenn. Gaserna egnade han synnerlig uppmärksamhet, och
sina analytiska föreskrifter, som egentligen afsågo
malmprobering, måste han sjelf på det noggrannaste
förstått tillämpa, ty medelst dem var han i stånd att
i nästan allt i handeln förekommande bly påvisa en
halt af silfver. Huru gediget och fördomsfritt han
gjorde sina slutsatser, bevisas bäst deraf, att han
härledde mineralvattnens halt af fasta beståndsdelar
från sådana ämnen i marken och hårda berget, som
vattnet under sitt genomsilande upplöst.
I jembredd med Libavius står Angelus Sala,
hertigens af Mecklenburg lifmedikus, men öfver
dem båda höjer sig Johann Baptist van Helmont,
hvars kraftiga ande visserligen ej kunde frigöra
sig från den tidens falska föreställningar, utan än
hängaf sig åt teologisk mysticism, än tog intryck af
det alkemistiska äflandet, men dock mäktade hos sig
inrymma hela sin samtids kunskapsmaterial på nästan
alla områden samt genom en jemförande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
