Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den medicinska kemins tidehvarf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
granskning, sofring och utgallring göra vetenskapen
de största tjenster. Onekligen förleddes han af sin
stora produktiva förmåga och sin öfverlägsenhet
öfver alla samtida vetenskapsmän till en hög tro
på sina egna ideer, som han ofta utan tillräckligt
noggrann pröfning lemnade fria tyglar, men med det
brinnande forskningsbegär och den aldrig hvilande,
anderika verksamhet, som äro för van Helmont i så
hög grad utmärkande, skola sådana svagheter alltid
vara förknippade och måste vida mer än nu varit det
på hans tid, då hvarje enskild forskare öfver allt
endast fann allmänna antydningar, men ingenstädes
någon säker vetenskaplig qvarlåtenskap, som kunnat
tjena till utgångspunkt och måttstock.
Mellan van Helmont och Paracelsus råder en viss likhet
till karakteren, ehuru hos den förre benägenheten
för luftiga irrfärder framträder mycket förmildrad
af hans allvarliga forskningsnit, grundliga, lärdom
och sedliga karakter.
Till belysning af Helmonts teoretiska åsigter
må nämnas, att han helt och hållet förkastade
den gamla häfdvunna aristoteliska läran om de
fyra elementen, men tillade vattnet, som den
hufvudsakliga beståndsdelen i alla skapade ting,
en stor betydelse. Men att han angående dessas
elementära sammansättning allt igenom hyste temligen
falska föreställningar, säger oss hans orubbliga
tro på metallförvandlingen, ehuru han ingalunda lät
henne inverka på riktningen af sina arbeten. Helmont
var den förste, som mellan ångor och gaser uppdrog
en skilnad, hvilken egt bestånd i århundraden. Han
observerade, att luftens volym minskas, när i henne
ett ämne syrsattes. Genom att smälta kiselsyra med
ett alkali erhöll han ett i vatten lösligt glas
(vattenglas, kiselvätska), och talrika andra rön,
som vi ej kunna i detalj anföra, bevisa likaledes
hans skarpa blick och utmärkta metod. I synnerhet
angående metallernas föreningar med andra ämnen äro
hans insigter mycket omfattande och med stor reda
framstälda, och sådana derifrån härledda satser som
t. ex.: ur en vätska kan intet ämne afskiljas, som hon
ej förut innehåller (koppar ur blå vitriollösning),
eller: ett ämne kan ingå talrika föreningar och
öfvergå från den ena till den andra utan att derigenom
förlora något af sin egendomliga natur och vid sitt
slutliga afskiljande blifva annorlunda beskaffadt, än
det förut var, måste haft stort inflytande på kemins
vidare utveckling. Dessa och många andra satser bära
prägeln af en så klar öfvertygelse om deras sanning,
att det synes oss nästan ofattligt, att samme man,
som först uttalade dem, dock kunde hänga fast vid
de i alldeles motsatt riktning löpande alkemistiska
åsigterna.
Rörande hans åsigter om det organiska lifvet vilja vi
ej vidare utbreda oss, emedan de för kemins utveckling
ej ha annan betydelse, än att de gjorde de derur
härledda medicinska teorierna till ett hufvudstudium
för läkarna och sålunda medelbart skaffade dessa
teorier många anhängare och gynnare. Men redan nu
börjar en och annan vid sina kemiska forskningar
betrakta både alkemi och medicin som bisaker samt
mera uteslutande syselsätta sig med undersökningen
af de verkliga, egendomliga förändringar, som det
materiela stoffet undergår, d. v. s. studera kemin
för hennes egen skull.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
