Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den nyare qvantitativa kemin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
erhöll hans domslut i afseende på åtskilliga
nationalekonomiska regeringsåtgärder en afgörande
vigt. 1776 stäldes han i spetsen för styrelsen öfver
krut- och salpetertillverkningen. 1790 utnämdes han
af nationalkonventet till ledamot af en kommission
för reglering af mått, mål och vigt. Han började
1772 sina reformerande arbeten, hvilkas omfång är
angifvet i hans båda afhandlingar Om förbränningen
(utgifven 1778) och Om flogiston(1783), sedan
han dessförinnan genom ett stort antal undersökningar
af åtskilliga kroppars, men i synnerhet svaflets,
fosforns, kolets och qväfvets föreningar med syre
skaffat bevis för sin nya lära.
Att ett så framstående snille som Lavoisier ej
kunde undgå att göra sig bemärkt genom sin nyttiga
verksamhet äfven i andra riktningar, är sjelfklart.
Men det beundransvärdaste är och förblir
dock, hvad han gjort för kemin, och om man också
ej vill ge dem rätt, som i honom se kemins skapare,
står det dock fast, hvad Kopp i sin »Geschichte der
chemie» om honom säger: »Af ingen kemist har denna
vetenskap, sådan han af sina föregångare mottog honom,
blifvit i ett så förädladt och vidgadt skick till hans
efterträdare öfverlemnad som af Lavoisier, och ingen
annan nyare kemists åsigter ha så länge i vetenskapen
herskat obestridda som Lavoisiers ännu till största
delen hyllade.» Men allt detta var honom till intet
skydd mot det robespierreska skräckväldet. På
en grundlös anklagelse för tobaksförfalskning,
utpressningar m. m. fäldes han jemte tjugusju andra
generalförpaktare och dog under giljotinen 1794. »Vi
behöfva ej mer några vetenskapsmän», utropade den,
som förde ordet bland hans domare, till en honom
försvarande vän, som hade åberopat hans vetenskapliga
förtjenster.
Nästan samtidigt med Lavoisier uppträdde i Dijon
en kemist, som, ehuru han först endast gjorde
naturvetenskaperna till ett bistudium, dels i följd
af sitt klara framställningssätt, dels genom den för
allmänt väl gagnande användning af sina arbeten,
han förstod att göra, dock ganska snart bland
de lärda erhöll ett aktadt rum. Denne man var den
snillrike Louis Bernard Guyton de Morveau, som föddes
i Dijon 1737 och redan 1760 som generaladvokat och
skriftställare der åtnjöt stort anseende. Sedan han
af en tillfällighet börjat studera kemi, omfattade
han med lefvande forskningsnit denna vetenskap samt
riktade honom med många nyttiga rön. Mest gagnade
han dock kemin genom uppställande af en rationel
kemisk nomenklatur, i hvars utbildning Lavoisier,
Berthollet och Fourcroy visserligen togo en betydande
del, men hvars ändamålsenligt uttänkta grundklav
tydligen härrör från Morveau.
Bland samtida forskare ha de båda nyss nämda
kemisterna Fourcroy och Berthollet, den förre
i egenskap af generaldirektör för den allmänna
undervisningen, den senare genom sina utmärkta
experimentalundersökningar, på kemins utbredning i
allmänhet och på den lavoisierska teorins i synnerhet
utöfvat det största inflytande. Förnämligast genom
Berthollet erhöll läran om den kemiska frändskapen
ökad bestämdhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
