Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Metallurgiska processer - Bränning och röstning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mekaniska verksamhet. När luftens kemiska inflytande är
otillräckligt, använder man än syror och alkaliska
ämnen för erhållande af lösningar i vatten, än eld,
som åstadkommer smältning. Man låter malmerna under
bar himmel vittra, d. v. s. någon eller några af deras
beståndsdelar upptaga syre och derigenom lösgöra sig
ur det förut varande fasta sammanhanget med malmernas
öfriga beståndsdelar, som sålunda äfven få ett lösare
sammanhang.
Bränning och rostning. Resultat, liknande dem
en länge fortgående vittring åstadkommer, kunna
ojemförligt mycket fortare erhållas genom malmernas
upphettning, en äfvenledes ofta använd förberedande
kemisk process för metallens slutliga utbringande och
stundom efterföljd af en vittringsprocess. Denna
upphettning försiggår antingen utan luftens
tillträde i retorter o. d. och kallas då bränning
eller kalcinering, dels under lufttillopp, då
hon oftast får namn af rostning. En skarp gräns
mellan de begge upphettningssätten kan emellertid
ej dragas och behöfver det ej heller, emedan vid
de upphettningsprocesser, som i det följande skola
beskrifvas, luftens tillträde aldrig kan blifva till
men, utan snarare alltid bör gagna.
Malmbränningen är ofta närmast jemförlig med vanlig
kalkbränning. Liksom den fasta kalkstenen blir spröd
och porös, när hettan utjagar hans kolsyrehalt,
uppluckras genom bränning äfven sådana malmer,
t. ex. jernockra, galmeja, kopparskiffer m. m., som
innehålla vatten, kolsyra, jordhartser eller andra
flygtiga ämnen. Men äfven sådana malmer, som innehålla
nästan ingenting flygtigt, blifva genom bränning mera
spröda samt vanligen äfven sönderspruckna och sålunda
i mer eller mindre mån uppluckrade.
Malmrostningen verkar på ett mera omvexlande
sätt. Genom att gifva malmen den största glödhetta,
hvarvid ännu ingen egentlig smältning eger rum, men
fritt spelrum lemnas öppet för luftens och hettans
förenade kemiska inverkan, blir vanligen en eller
annan beståndsdel i oxideradt tillstånd utjagad. I
synnerhet inträffar detta, när malmen innehåller
svafvel-, arsenik- eller antimonföreningar. När
t. ex. i en bly-, zink- eller kopparmalm metallen
förekommer i form af svafvelmetall, är den första
kemiska åtgärden en rostning, som har till ändamål
att utdrifva en stor del af svaflet, sedan detta
först upptagit syre och sålunda förvandlats till
svaf-velsyrlighet. Genom upphettning af cinober
(svafvelqvicksilfver) kan man alldeles bränna bort
svaflet och på samma gång erhålla qvicksilfret i
metallisk form, medan de öfriga svafvelmetallerna
genom röstning förvandlas till metalloxider,
hvilka sedan måste undergå en särskild kemisk
process, hvarigenom syret åter tages bort. Kär
tennmalm innehåller svafvel- eller arsenikmetaller,
rostas han först, innan han slammas. Genom rostningen
förvandlas dessa tunga ämnen till lätta oxider af löst
sammanhang, som således sedan kunna utan svårighet
bortslammas.
Rostningen, hvarvid jemte tillräcklig hetta rikligt lufttillträde
är af högsta vigt, utföres på flera olika sätt: i hopar,
mellan murade väggar (groprostning) och i ugnar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
