Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tackjernet - Stångjernet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att det i anseende till sin hårdhet och sprödhet ej
kan mejslas, svarfvas, borras o. s. v. Man har dock
den utvägen att smälta om sådana tackjernssorter
samt gifva det smälta godset en ännu högre hetta
och sedan låta det mycket långsamt afsvalna, genom
hvilken omsmältningsprocess det hvita tackjernet
förvandlas till grått. Saken förklaras på följande
sätt. Skilnaden mellan hvitt och grått tackjern beror
mindre på myckenheten af det deruti innehållna kolet
än af det sätt, hvarpå det förekommer, nämligen
dels kemiskt förenadt med Jernet, dels i form
af små grantfjäll mekaniskt inblandadt. I hvitt
tackjern är den kemiska föreningen mellan jern och
kol öfvervägande, i det grå deremot den mekaniska
blandningen. Om nu smält hvitt tackjern upphettas
öfver sin smältpunkt och sedan får långsamt afsvalna
och stelna, har en stor del af det kemiskt bundna
kolet tid att utkristallisera i form af grafit;
tackjernet blir alltså grått. Och tvärt om öfvergår
grått tackjern, om det efter sin smältning hastigt
afkyles, till hvitt. På sistnämda förhållande beror
gjuttackjernets härdning medelst kokillgjutning,
som längre fram skall beskrifvas. Ett på vanligt
sätt tillverkadt grått tackjern innehåller oftast 1
till 2 procent kisel, men stundom äfven ännu mera,
samt mellan 2 och 4 1/2 procent kol. Ju kiselrikare
tackjernet är, desto mindre mängd kol förmår det
under vanliga förhållanden kemiskt upptaga. Man kan
således säga, att kiseln afskiljer kolet som grafit
och ger tackjernet, i ju större mängd han förekommer,
en allt större benägenhet att blifva grått.
Mellan helhvitt och helgrått tackjern finnes en
mängd mellansorter med olika namn, såsom halfgrått,
halfhvitt, tre fjerdedels grått, hagelsatt,
grofhagligt, finhagligt o. s. v., som erhållas genom
lämpliga anordningar i afseende på beskickningens
storlek och kemiska natur, blästerns upphettning,
masugnens form o. s, v. Vi kunna dock ej inlåta oss på
någon närmare beskrifning af de många olika sorterna
eller redogörelse för de främmande elementens,
manganens, kiselns, fosforns, svaflets m. m. olika
inverkan på tackjernets egenskaper, utan vilja nu,
lemnande äfven gjutgo ds tillverkningen tills vidare
å sido, visa, hur tackjernet förädlas till stångjern
och stål.
Stångjernet. För att det jemförelsevis lättsmälta,
spröda, under hammaren sönderfallande tackjernet
skall förvandlas i smidigt, smidbart jern, har det
att undergå förnyad behandling i eld, men härvid är
äfven ett annat, för processens framgång ej mindre
nödvändigt ämne än elden i osynlig måtto tillstädes
och verksamt ingripande, nämligen luften. Det
kemiska förloppet vid de båda metoderna för
stångjernsberedningen, härdf är skning och puddling,
är i korthet följande. Tackjernet nedsmältes i beröring
med en afpassad mängd luft, ofta äfven under tillsats
af färskslagg (öfverbasisk kiselsyrad jernoxidoxidul)
från en föregående färskning eller af hammarslagg
(jernoxidul). Det smälta tackjernet syrsattes då
delvis, och när det sålunda oxiderade Jernet (jemte
nyss omnämda tillsatser) inröres eller inknådas i
den öfriga smälta tackjernsmassan, oxideras deraf
kolet, fosforn och svaflet till koloxid, fosforsyra
och svafvelsyiiighet samt kiseln till kiselsyra,
som jemte de på tackjernsstyckenas yta sittande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
