Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jernets tillverkning - Tackjernet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppgående ända till 500 och derutöfver. Användningen af
upphettad luft medför stor bränslebesparing, ökar
ugnens produktionsförmåga och bidrar i någon mån
till svaflets förslaggande. Månget verk är försedt
med ångmaskiner om mer än hundra hästkrafter endast
för drifvande af de dubbelverkande blåscylindrarna,
Att i stället inleda blästern genom två eller flera
formor har först på senare tid blifvit brukligt. Man
vinner derigenom en jemnare värme i öfverstället,
än när blästern inkommer endast genom en. Stundom
inpressas jemte luft äfven vattenånga, hvarigenom
likaledes något svafvel aflägsnas.
Masugnarna äro oafbrutet i gång, till dess en
större reparation eller materialbrist eller ett
ihärdigt dåligt blåsningsresultat tvingar till
afbrott. Blåsningstiden är naturligtvis mycket olika,
i Sverige vanligen några månader, men utomlands finnas
masugnar, som smälta oupphörligt i två, tre ända
till åtta, nio år, och man har till och med exempel
på masugnar, som varit i gång femton till tjugu år,
innan nedblåsning skett.
Tackjernet. Ett tackjerns beskaffenhet, såsom bland
annat dess halt af kol, kisel, svafvel, fosfor, mangan
o. s. v., beror ej endast af malmernas, flussernas och
bränsleämnenas art, utan äfven af andra förhållanden,
t. ex. den värmegrad, hvarvid masugnsprocessen
försiggår, och således äfven af masugnens
höjd, masugnspipans form, blasterns olika värme
o. s. v. Till och med den olika hastighet, hvarmed
det uttappade tackjernet får stelna och afsvalna,
är ej utan inflytande på dess kemiska och fysiska
egenskaper. Man skiljer alltså mellan ett mycket
stort antal tackjernssorter, som i följd af sina
egenskaper äro än mera passande för det ena, än för
det andra ändamålet, men alla kunna de dock fördelas
i två hufvudgrupper: hvitt tackjern och grått, som
man i allmänhet efter behag kan tillverka, emedan
det är väl kändt, under hvilka olika förhållanden
de bildas. Det hvita tackjernets kolhalt är ganska
olika, men håller sig vanligen mellan 3 och 4 procent,
utom i s. k. spegeljern, en storkristallinisk,
bladig sort med silfverhvit färg, som kan hålla 5
procent kol och derutöfver. Kiselhalten öfverstiger
sällan */2 procent. Hvitt tackjern erhålles lättast,
när beskickningen är så ordnad, att slaggerna bli
af basisk natur, och när temperaturen i ugnen
ej är högre, än som för smältningens fortgång
är nödvändigt. Sådant tackjern erhålles derför
ofta, äfven då man ej lägger an på en sådan
tillverkning, när af en eller annan anledning
blåsningen kommit i olag. Vill man, som ofta är
fallet, tillverka hvitt tackjern, bör, såsom redan
blifvit nämdt, beskickningen hållas basisk samt
derjemte beskickningens vigt i förhållande till
brännmaterialets tagas så hög, ugnen kan tåla, och
ej allt för varm bläster användas. Genom motsatt
förfarande kan man midt under en blåsning kasta om
och tillverka grått tackjern.
Hvitt tackjern är, när det tappas ut ur stället,
mer eller mindre tjockflytande samt således redan
af denna anledning ej lämpligt till gjutgods,
men passar ofta bäst som material för stål- och
stångjernsberedningen. Hvitt eller blandadt hvitt
och grått tackjern är äfven derför otjenligt till
gjutgods,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
