Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nickeln - Nickelmalmernas tillgodogörande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till rangen af en mycket eftersökt artikel. När
ren nickeloxid smältes med kol i stark
hvitglödgningshetta, reduceras han till en något
litet kolhaltig metallregulus af livitgrå färg,
liknande platina. I fullkomligt rent tillstånd är
han nästan silfverhvit. Han har jernets hårdhet, kan
både kall och glödvarm valsas till plåt och dragas
till tråd samt antar då en tradig textur. Polerad,
har han en stark glans, som af luften föga
förändras. Hans svårsmältlighet är närmast jemförlig
med stångjernets. En annan likhet med jernet utgör
hans egenskap att dragas af magneten och sjelf kunna
tjenstgöra som magnet. Han synes i allmänhet vara
jernets trogne vän och kamrat och åtföljer detta ej
blott i malmerna, utan äfven och i synnerhet i många
meteorstenar, der gedigen nickel någon gång anträffas
alldeles ren, men vanligen såsom en legering med mer
eller mindre jern.
Oberoende af den större eller mindre tillgången på
nickelmalm är metallens afskiljande, eller redan hans
utbringande i form af någon tekniskt användbar kemisk
förening, förbundet med så mycket besvär och arbete,
att, äfven om betydliga nya malmfyndigheter skulle
upptäckas, nickeln det oaktadt måste fortfarande bli
en ganska dyr metall.
Nickelmalmernas tillgodogörande ligger endast hvad
det första gröfre arbetet beträffar i händerna på den
egentlige hyttarbetaren, hvars förnämsta hjelpmedel
elden är. Denne befattar sig nämligen ej med nickelns
afskiljande i metallisk form, utan beflitar sig endast
om att kunna tillverka en så rik speis eller skärsten
som möjligt. Ty sedan vidtager en kemisk behandling
på våta vägen, ett slags laborerande, som allt efter
materialets olika art utföres på olika sätt och har
till syfte att från hvarandra skilja de särskilda
ämnena nickel, kobolt, koppar, arsenik m. m. samt,
der så erfordras, till metallisk gestalt reducera de
erhållna metalloxiderna. Härvid äro hvarjehanda olika
förfaringssätt både tänkbara och verkligen använda,
och då dertill kommer, att mången fabrik strängt vakar
öfver hemlighållandet af sin kemiska arbetsmetod,
kan här endast det allra allmännaste derom anföras.
Det är ej ofta fallet, att ren kopparnickel behandlas
enbart. Hans liksom de flesta andra arsenik- och
svafvelförande malmers metallurgiska behandling börjar
emellertid alltid med en rostningsprocess, och derpå
följer sedan nedsmältning i schaktugn under tillsats
af qvarts, lera, kalksten m. fl. ämnen. Produkten
af denna smältning är s. k. skärsten, hvarom mera
här nedan. Hvad nu vidare särskildt nickelmalmerna
beträffar, blir nyss nämda skärsten å nyo rostad
samt derefter å nyo nedsmält, då såsom smältprodukt
erhålles en på nickel rikare, renare skärsten. En
stor del af arsenikhalten utjagas genom röstningarna
och uppfångas, enligt hvad förut blifvit nämdt, såsom
arseniksyrlighet (giftmjöl) i slutna giftkammare. Ur
skärstenen söker man sedan åtskilja de metaller
han innehåller hvar för sig, eller ock går arbetet
derpå ut, att de båda metallerna nickel och koppar
må gemensamt utbringas som en legering, hvilken under
förutsättning, att man lyckats få henne i möjligaste
mån arsenik- och jernfri, kan omedelbart användas
för tillverkning af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
