Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nickelmalmernas tillgodogörande - Nysilfret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vara, hvilket äfven gäller om den i handeln
förekommande hoppressade nickelsvamp, som erhålles
genom glödgning af oxalsyrad nickeloxidul. För att
nysilfverfabrikernas tillverkningar skola blifva
fullt nöjaktiga, fordras alltså, att den inköpta
nickeln först undergår en renande smältning. Men i
anseende till hans stora svårsmältlighet är detta ett
långvarigt och mödosamt arbete, som måste utföras
i mycket eldhärdiga flamugnar. Efter flera timmars
upphettning börjar ändtligen det på den sluttande
ugnsbottnen utbredda metalliska ämnet mjukna och
smälta, och i seg droppform nedrinner nu nickeln i
en degel, der han bildar en vacker, ren metallregalus.
Nysilfret. Guld och silfver äro redan for ögat allt
for angenäma föremål, att man ej skulle ha bemödat
sig att med konst frambringa någonting åtminstone
till utseendet dermed jemförligt. Tillverkandet af
guld- och silfverlika legeringar har derför ofta och
i vidsträckt mått tagit teknologenas bemödanden
och tankekraft i anspråk. Vid efterbildandet af
silfver hade man två utgångspunkter: tenn och
koppar. Det fina tennet står redan i och för sig
i afseende å färg och glans silfret ganska nära,
men är alldeles för mjukt. Här gick också arbetet
derpå ut att genom legering med andra metaller
göra tennet hårdare, och sålunda kom man i England
till den bekanta metallblandning, som fått namnet
britanniametall. Vid användning af koppar deremot
gälde det först och främst att förändra hans
färg. Liksom han med zink bildar en gul legering,
förlorar han genom sammansmältning med arsenik helt
och hållet sin naturliga färg och blir hvit. Detta
förderfliga ämne var fordom under namn af hvitkoppar
vid förfärdigande af knappar, gordelmakararbeten och
till och med bordsserviser rätt mycket i bruk, tills
man blifvit öfvertygad om dess stora skadlighet. Genom
dess lättlöslighet i syror låg nämligen faran för
arsenikförgiftningar allt jemt nära till hands. Vådan
af hvitkopparns användning och deraf föranledda
förbud samt slutligen nysilfrets upptäckande ha
ock tillsammans gjort, att tillverkningen af denna
kopparförening nu mera alldeles upphört.
I nickeln fann man ett annat och tillika oskadligt
medel att färga kopparn hvit, men då vi taga kännedom
om denna uppfinnings historia, måste vi komma till den
öfvertygelse, att i nysilfvertillverkningen kineserna
varit våra lärare eller åtminstone föregångare. Den i
Kina sedan långliga tider begagnade och vid pass ett
århundrade i Europa kända hvita metallen packfong
består nämligen, såsom redan 1776 en af Engeström
gjord analys visade, af nysilfrets tre metaller:
koppar, nickel och zink, men ännu dröjde det
dock, innan denna kännedom ledde till någon nyttig
användning. Först senare började vapenfabrikanterna
vid Suhl i provinsen Sachsen till gevärsbeslag och
sporrar använda en liknande legering, som enligt
Kefersteins undersökning innehöll:
koppar ..................... 40,4 procent
nickel ........................ 31,6 »
zink........................... 25,4 »
tenn........................... 2,6 »
100 procent.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
