Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nysilfret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det egentliga uppslaget till den nu varande
vidt omfattande nysilfver-industrin gafs af »det
preussiska samfundet för näringsflitens förkofran»
derigenom, att det utsatte ett pris för upptäckten af
en legering, som borde till utseendet likna tolflödigt
silfver, utgöra ett lämpligt material för hvarjehanda
fabriksmässig bearbetning samt utan skada för helsan
kunna begagnas till bords- och kokkärl. De försök,
hvartill man sålunda sporrades, hade till följd, att
bröderna Henniger 1824 i Berlin anlade en fabrik
för hvitkoppar- eller nysilfvervaror, medan samtidigt
Geitner vid Schneeberg framstälde samma legering
och utförde henne i handeln under namn af argentan.
I Sachsen anses alltså Geitner vara nysilfrets
upptäckare. Hans obestridliga förtjenst är det
emellertid alltid att hafva i Sachsen infört en ny,
högst vigtig industri och gjort ett vid det sachsiska
bergsbruket förut värdelöst affall fruktbringande. Det
schneebergska nysilfret skattas ännu i dag högst.
Den sålunda i Tyskland först uppmärksammade legeringen
vann snart insteg äfven i Frankrike och England
och blef i synnerhet i det senare landet hastigt
föremål för en liflig fabriksrörelse. I Frankrike,
der benämningen nysilfver ej godkändes, kallades hon
maillechort, men äfven argent allemand, medan hon i
England heter german silver eller packfong. Särskilda
engelska sorter få namn af elektron och tutenay,
af hvilka den senare, som till sin sammansättning
lär vara alldeles lik en i Kina mycket begagnad,
utmärker sig för sin stora zinkhalt, hvilken gör
honom lättsmält och alltså tjenlig till gjutna varor,
men på samma gång olämplig för bearbetning på annat
sätt, emedan han är ganska hård och spröd. Det är
för öfrigt ingen brist äfven på åtskilliga andra
klingande namn, som de särskilda tillverkarna gifvit
sina fabrikat. För att nu ej tala om sådana äldre
benämningar, kallas i Wien en vacker, silfverliknande
nysilfversort alpacca, och från annat håll bjuder man
ut lunaid, hvilket ord åtminstone har någon mening, ty
luna, måne, var äfven det alkemiska namnet på silfver,
och lunaid skulle alltså, liksom argentan, betyda
silfverlik. Alfenid är en äldre, ännu bibehållen
fransk benämning på godt nysilfver. Både alfenid
och alpacca, som mycket likna hvarandra, förekomma
ganska ofta försilfrade. Med kina- och perusilfver
förstår man hvarjehanda af nysilfver förfärdigade
och på galvanisk väg starkt försilfrade bohagsting,
som innehålla ungefär två procent silfver. De likna
alltså fullkomligt äkta silfver, men äro naturligtvis
mycket billigare och ha det företräde framför arbeten
af silfverpläterad koppar, att, äfven om med tiden
silfveröfverdraget här och der afnötes, den fula
kopparfärgen dock ej lyser igenom.
Begreppet nysilfver är, noga räknadt, temligen
sväfvande, alldenstund proportionerna mellan dess
tre beståndsdelar kunna förändras inom ej särdeles
trånga gränser. Men nickeln är dock den beståndsdel,
som egentligen gör legeringen hvit, och i allmänhet är
det nysilfver vackrast, som håller mesta nickeln. Med
den tillsatta zinken afsåg man till en början endast
att göra legeringen lättare att smälta och bearbeta,
men då man fann, att en något större zinkhalt var
utan synnerligt men för varans utseende, ökade man
efter hand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
