- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / Fjerde bandet. Råämnenas kemiska behandling /
214

(1873-1875) Author: Friedrich Georg Wieck, Otto Wilhelm Ålund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Formningen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ställe anbringas på förut beskrifna sätt en af
eldfast formmassa bestående mantel. Kanaler måste
naturligtvis vara så anbragta, att vid gjutformens
upphettning vaxet kan obehindradt bortrinna. I vax
modelleras äfven ingötena och lufthålen, som före
manteln anbringas å vaxbilder!.

Fig. 73, som ger en inblick i det inre af en
gjutform, må tjena till åskådliggörande af det här
ofvan sagda. Föremålet, en häst i naturlig storlek,
är af sådan art, att det kan gjutas i ett stycke. Vi
se å figuren en märkvärdig mångfald af kanaler och
förgreningar, och det hela tar sig nästan ut som ett
anatomiskt preparat. Vi kunna ock på sätt och vis der
verkligen urskilja vissa motsvarigheter till benen,
artererna och venerna i en djurkropp. Benen äro här
af jern, återgifna medelst de streckade kanalerna a a.
Dock går visserligen en och annan jernstång, trotsande
all jemförelse, ut ur djuret och genom
manteln in i det omgifvande murverk et eller ned
under gjutgrafvens botten, för att sålunda ge stöd
åt det hela. De mörkt tecknade kanalerna b b skulle
kunna motsvara artererna; genom dem rinner den smälta
metallen ned i gjutformen, för att der sedan utbreda
sig, medan deremot luften undantränges i motsatt
riktning genom luftkanalerna c c. Dessa begge
kanalsystem måste vara så anordnade, att nyss nämda
metall- och luftströmningar kunna obehindradt försiggå.
Om någonstädes i formen en mängd luft blefve inspärrad,
skulle detta äfven i lyckligaste fall alltid föranleda
gjutblåsor, men, om luftmängden vore någorlunda stor,
formen till och med kunna i följd af den upphettade
luftens betydliga utvidgning söndersprängas. Formen
bör fyllas nedifrån uppåt, med den smälta metallen
hvarför ock hufvudkanalerna leda direkt till formens
understa delar, medan deremot deras förgreningar äro
krökta uppåt, så att metallen i dessa bikanaler fortfar
att stiga, när den ingjutna metallmassans allmänna
höjd redan stigit öfver deras mynningar. Deremot
upphöra luftkanalerna att göra tjenst, i den mån de
nedifrån fyllas med metall. När slutligen ingötena
vid b b blifvit så fylda, att de ej kunna mottaga
mera metall, finnes i hela gjutformen och de öfver
honom anbragta ingoten och lufthål ej mera något
tomrum. Dessa invecklade ådersystem, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Oct 2 00:07:42 2025 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfinn/4/0226.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free