Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Formningen - Gjutningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i verkligheten äro det ännu mera, än på figuren
för enkelhetens skull blifvit antydt, anbringas
likaledes i formvax, hvilket sker, sedan vaxmodellen
förut erhållit sin sista konstnärliga behandling. De
utkaflade tjockare och tunnare vaxmodellerna till
samtliga hufvudkanaler och alla deras förgreningar
anbringas då på konstmässigt sätt utefter vaxbildens
yta, och först när detta skett samt ingötenas och
lufthålens förlängningar ofvanför den egentliga
modellen blifvit formade, pålägges manteln. Efter det
större eller mindre tryck, som bildverkets olika delar
komma att utstå, rättas vaxmodellens tjocklek eller,
med andra ord, bronsens tjocklek i den gjutna bilden.
Mycket stora bildverk gjutas vanligen i flera delar,
som sedan hopfogas. Till hvarje sådan del formas då
naturligtvis en särskild kärna. När Bavaria göts, voro
äfven kärnorna af formsand. De från originalmodellen
löstagna, ihåliga gipsformarna aftrycktes nämligen
i formsand, hvarefter de på detta sätt erhållna
kärnstycken aftogos på ytan så mycket, som motsvarade
den tjocklek, bronsen borde på motsvarande ställen
erhålla.
Gjutningen. Det ligger i sakens natur, att sjelfva
gjutningen af vare sig en bildstod, en klocka, ett
bygnadsornament eller hvilket annat större föremål som
helst, alltid sker på nästan enahanda sätt. Formen
är inpackad i gjutgrafven, och i gjutugnen står den
smälta metallmassan klar och qvickflytande. I sista
ögonblicket före ingjutningen blir hon ännu en gång
noga och sorgfälligt omrörd, hvarefter utslagshålet
öppnas och den brunglödande smälta bronsen väller
fram ur ugnen, rinner utefter den lutande öppna
gjutrännan och uppsamlas ofvanför gjutformen i en
der anbragt trattformig behållare, i hvilken ingötena
utmynna. Dessa äro ännu tillslutna med proppar,
men så snart erforderlig mängd metall der samlats,
utdragas de, och nu rinner den smälta massan med full
fart ned i formen. Man hör nedifrån ett oupphörligt
darrande eller skälfvande ljud - häftigt bullrande
är ett dåligt tecken - genom lufthålen utbolmar
en tjock, gul rök, inom få minuter har hela den på
förhand beräknade metallmängden runnit in i formen och
äfven utfylt ingötena. Har alltså gjutningen gått
stilla och lugnt och når metallen upp genom ingötena,
bör man kunna hoppas, att gjutningen lyckats, men
räcker deremot metallen ej till, har antingen något
misstag egt rum vid beräknandet af metallåtgången,
eller ock formen lidit någon skada och metallen tagit
sig någon alldeles opåräknad väg. Sedan efter flera
dagars förlopp den gjutna metallen hunnit svalna,
uppskottas grafven, hvarefter manteln afslås och
bildverket upphissas.
Nu afsågas de framskjutande metallsträngar, som
bildats genom gjutgodsets stelnande i ingötena och
luftkanalerna, och likaså bortskaffas det, som ej
vidare behöfves af kärnan. De utstående jernstängerna
bortmejslas något under bildverkets yta, och de
sålunda uppkomna små fördjupningarna utfyllas med
brons och afjemnas. Sedan det på detta sätt i det
närmaste erhållit sin rätta gestalt, återstår dock
ännu för ciselören att med konstnärshand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
