Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gjutningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
formade bröstbilden med hufvudet och armarna, hvarefter
det hela ännu en gång öfverfors med mejseln. Detta
sista arbete skedde på hösten 1842 under Schwanthalers
egen personliga ledning.
Den sålunda fullfärdiga modellen blef nu söndertagen
eller, rättare sagdt, afskuren uppifrån nedåt i tolf
särskilda delar, hvaribland de begge armarna med
kransen och svärdet gotos först. Om den stora tekniska
svårigheten vid anbringandet af gjutformarna för dessa
kolossala modellstycken och vid sjelfva gjutningen
kan man bland annat göra sig en föreställning deraf,
att de fordrade en gjutugn, som kunde rymma nära 600
centner smält metall.
Utsatta för väder och vind, erhålla bronsstatyerna
under årens lopp det bekanta gröna öfverdrag, som ej
allenast för sin angenäma färgton bär namn af »ädel
erg» (aerugo nobilis), utan äfven väsentligt
bidrar till statyernas bestånd, emedan det hindrar
luft och väta att kemiskt inverka på underliggande
delar. Det bildar genom kopparns oxidering den
vackra gröna färgen på gamla koppartak och består
af basisk kolsyrad kopparoxid, lika sammansatt
som malakiten. Hvad sålunda naturen sjelf med sina
kemiska krafter endast förmår under en lång följd af
år, men dock på det förträffligaste sätt åstadkomma,
har man visserligen medelst konstlade kemiska medel
sökt på vida kortare tid ernå, men dock dervid ännu ej
lyckats bättre, än att kännaren vid första anblicken
lätt kan skilja mellan konst och natur. I stora
fabriks- och andra städer, der en ymnig stenkolsrök
genomtränger och nedsvärtar allting, bli naturligtvis
ej heller statyerna förskonade, l London t. ex. se
alla bronsbilder ut som morer.
Liksom många kopparlegeringar äro utmärkta för sin
stora hårdhet, som gör dem särdeles lämpliga till
hvarjehanda maskindelar, finnas deremot andra,
innehållande 8–10 procent tenn, hvilka genom
upphettning och derpå följande hastig afkylning
erhålla så stor mjukhet, att medaljer och skiljemynt
deraf kunna präglas. Sådant mynt är mera varaktigt än
det mjukare kopparmyntet. Präglingen af bronsmedaljer
blir dock alltid förenad med större svårighet än de
mjuka, eftergifvande kopparmedaljernas, hvarför ock
stundom medaljerna verkligen präglas af mjuk koppar
och sedan på ytan bronseras. En sådan bron-sering
på torra vägen, hvarvid medaljernas yta erhåller
en ganska vacker rödbrun färg, åstadkommes genom
att upphetta dem, inlagda i pulveriserad jernoxid
(blodsten, caput mortuum) eller öfverdragna med
en i vatten utrörd deg af samma slags pulver och
sedan torkade. Vid den till rödglödgning stegrade
upphettningen afger jernoxidpulvret en del af sitt
syre åt kopparn, som sålunda oxideras, och det är just
denna fina hinna af kopparoxidul, som ger medaljytan
det rödbruna utseendet.
Äfven på våta vägen kunna koppar och messing på
hvarjehanda sätt bronseras genom att bestryka
metallytan med åtskilliga ergande saltlösningar
eller i sådana lösningar neddoppa och koka de
i fråga varande metallpjeserna, och till och med
sjelfva bronsen erhåller, sålunda behandlad, en högre
färgton. De många olika recepten till dessa lösningar
torde här kunna utelemnas, men deremot bör nämnas,
att en på våta vägen åstadkommen bronsering mången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
