Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tennmalmerna och deras tillgodogörande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vidare genom våtbokning, slamning o. s. v. I Sachsen
uppstaplas först malmen i högar och brännes,
hvarigenom det derpå följande bokningsarbetet
underlättas.
I Sachsen öfverlemnas bokmjölet (den råa sligen),
sedan det blifvit vaskadt, till regeringens smältverk,
som betalar det efter en viss, för olika tennhalter
upprättad taxa. Dessa sliger rostas nu i flamugn
för ved, hvarmed i synnerhet afses, att i dem
inblandade tyngre främmande mineral må så förändras,
att de genom förnyad vaskning kunna till större
delen aflägsnas. Vid denna rostningsprocess förblir
tennmalmsmineralet osmält och oförändradt och lika så
det ogerna sedda mineralet volfram. Arseniken bortgår
som arseniksyrlighet och uppfångas i giftkammare. I
Cornwall, der tennmalmen är mycket utblandad med
svafvelförande kopparmalmer, låter man den rostade
sligen någon tid ligga under bar himmel och vittra, på
det att svafvelkopparn må syrsättas till svafvelsyrad
kopparoxid, som utlakas med vatten. Det rostade
bruna malmpulvret anrikas nu å nyo på vaskhärdar,
som afskilja en stor mängd orenlighet, hvaribland
äfven så mycket jernoxid, att vaskvattnet vanligen är
alldeles rödt. Den sålunda mycket anrikade sligen, som
håller 40–60 procent tenn, går efter skedd torkning
till smältugnen.
Vid de sachsiska och böhmiska tennverken begagnas
af sten murade, 10–12 fot höga schaktugnar med
bläster, nedtill försedda med framhärd, hvari
den smälta metallen och slaggen uppsamlas, och en
stickhärd, dit tennet nedtappas ur framhärden. Öfver
uppsättningsmålet äro kondenseringskammare anbragta
för uppfångande af det fina dam, som vid denna
ugnsprocess i stor mängd medföljer luftdraget och
såsom tennhaltigt ej får gå förloradt.
Tennsmältningen fortgår utan afbrott en längre eller
kortare tid (vanligen 6–7 dagar), och under hela
denna tid hålles ugnen fyld med kol, malm och andra
beskickningsämnen, som ofvantill skiktvis uppsättas på
ugnen, medan nedtill gång efter annan den i framhärden
stelnade slaggskorpan aflyftes och tennet nedtappas
i stickhärden. Ren tennmalm ur vaskbergen fordrar
för sin smältning och tennets utvinnande endast kol,
hvaremot bergmalmssligerna vanligen ej kunna undvara
hvarjehanda slaggbildande tillsatser, såsom qvarts
för att: binda det i sligerna förekommande oxiderade
Jernet, kalksten mot volfram o. s. v. Sönderbokade
tennhaltiga slagger och annat affall från föregående
smältningar samt det ofvanför uppsättningsmålet
uppfångade dammet, »hyttröken», taga äfven å nyo i
stor mängd vägen ned genom ugnen, der nu den i och
för sig osmältliga tennoxiden villigt ger vika för
eldens och kolets gemensamma inverkan och denna
fasta förening mellan tenn och syre, som måhända
under millioner år egt bestånd, genom en starkare
frändskaps inflytande upplöses.
Yid Pitkärunta i Finland (Viborgs län) förekomma flera
smala parallelgångar i diorit, som innehålla en från
Svafvelmetaller och andra malminblandningar så ren
tennoxid, att sligen endast behöfver en gång rostas
och nedsmältes utan några slaggbildande tillsatser
samt att det vid denna smältning erhållna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
