Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tennmalmerna och deras tillgodogörande - Tennets tekniska användning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Efter tennets utsegring återstår dock ännu rätt mycket
arbete med slaggerna, hyttröken, ugnsbrotten och
de vid segringen bildade metallerna. Dessa affall
och biprodukter innehålla nämligen mycket tenn,
som bör så vidt möjligt tillvaratagas. Att taga reda
på allt lyckas dock aldrig; några procent gå alltid
förlorade. Såsom redan förut blifvit nämdt, uppsättas
vanligen slaggerna och hyttröken å nyo jemte malmen
på smältugnen. Dessa ämnen innehålla nämligen ej
blott mekaniskt inblandadt metalliskt tenn, utan
äfven tennoxid, som således måste reduceras. Stundom
föredrar man att särskildt nedsmälta så väl dem som
det öfriga affallet; men det tenn, som medelst sådant
s. k. slaggbruk erhålles, är ej sällan i följd af
råämnets dåliga beskaffenhet ytterst orent och således
af ringa värde. Genom bokning och vaskning erhålles
dock ofta äfven ur affallet ett ganska godt tenn.
Tennets tekniska användning är, såsom redan
hvardagslifvets erfarenheter ge vid handen,
ganska mångsidig, men den mesta metallen åtgår
dock för att med tenn öfverdraga, förtenna, andra
metaller. Tillverkningen af förtenta jernbleck har
redan förut blifvit beskrifven, och derjemte förtennas
i synnerhet koppar, tackjern och bly. Om begagnandet
af förtenta blyledningsrör for vatten och andra
vätskor har likaledes redan blifvit taladt. Utom
de vanliga förtenningssätten medelst neddoppning i
tennbad eller metallkärlens upphettning och det smälta
tennets ingnidning med en blånsudd har man äfven en
förtenningsmetod på våta vägen, s. k. hvitkokning, som
begagnas för smärre messingssaker, såsom knappnålar,
urkedjor, ringar m. m. Denna förtenning försiggår i
ett förtent kopparkärl i en kokhet vattenlösning af
tenn i vinsten, alun och koksalt. Något metalliskt
tenn i fint fördelad form, såsom tennfilspån,
måste dock tillsättas. Orsaken härtill är, att
nålarna, ringarna o. s. v. genom den omedelbara
beröringen med tennet blifva negativt elektriska
och således utfälla den upplösta tennmetallen,
medan i stället en motsvarande mängd zink öfvergår
i lösningen. Likaledes kunna ock metaller förtennas
genom kokning i en lösning af tennoxid i kali under
samtidig beröring med metalliskt tenn. Den på våta
vägen åstadkomna förtenningen kan dock ej ha någon
synnerlig varaktighet.
Tennets användning i gjuten form till kokkärl och
åtskilliga andra husgeråd har, som bekant, på den
senare tiden gått mycket tillbaka. De blankskurade
tennkärlen, en gång husmoderns stolthet, ha för det
mesta måst vika för kärl af porslin, glas och andra
ämnen, vare sig att detta skett af besparings- eller
beqvämlighetsskäl, eller emedan det i arbetadt tenn
oftast förekommande skadliga blyet väckt farhåga. Utan
åtminstone något bly förarbetas nästan intet tenn, ty
blyet gör ej bjott varan billigare, utan äfven mindre
spröd. Om dock i legeringen blyhalten utgör mer än en
tredjedel, kunna sura maträtter och utspädda syror
upplösa en del af blyet. Angående arbetstennets
tillåtna blyhalter finnas derför ock bestämda
lagstadganden, men icke förty ha dock tallrikar och
skedar m. m. af tenn, i synnerhet genom omgjutningar,
verkstälda af kringvandrande yrkesbröder, blifvit
allt gråare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
